Om festen var i Uppsala och Lund under sista april, så hade den sannerligen förflyttats till Luleå den första maj. I strålande vårsol och nio plusgrader (det är trots allt Norrbotten vi talar om) var det uppdukat för festligheter – och förväntningarna gick inte att ta miste på.
Luleå öppnade matchen i ett rasande tempo och skapade flera chanser direkt från start, men i vägen stod antingen täckande Brynässpelare eller målvakten Erik Källgren, som var tillbaka i kassen efter att ha petats i de två föregående matcherna. När Luleåtrycket var som högst klev Johan Larsson in från högra sargkanten och bjöd på en strålande individuell prestation – och ett lika strålande avslut – till 1–0 för bortalaget Brynäs. Slå upp ordet ”kalldusch” i Svenska Akademiens ordlista, och en bild på Johan Larsson uppenbarar sig.
Men hemmalaget hämtade sig snabbt, och efter 11:13 in i första perioden petade måltjuven Pontus Andreasson in 1–1 – och ett norrbottniskt jubel bröt ut som måste ha fått Sveriges samtliga seismografer (mätare som registrerar jordbävningar och aktivitet i jordskorpan) att ge utslag.
Och det stannade inte där. I numerärt överläge för hemmalaget Luleå klev den hårdskjutande backen Marcus Hardegård fram och bjöd på något som närmast kan liknas vid en missil upp i ena krysset – till 2–1 för Luleå. Ett resultat som stod sig perioden ut.
Den andra perioden bjöd på många chanser och handlade mycket om special teams (spel i numerärt över- och underläge) för respektive lag. Men det blev ingen utdelning i powerplay för något av lagen, vilket de till stor del kunde tacka sina målvakter för.
I stället var det i spel fem mot fem som Luleå fick till en omställning, där lagets amerikan Brian O’Neill spelade fram kanadensaren Brendan Shinnimin till 3–1. Guldvittringen var ett faktum i Norrbotten.
Den tredje perioden hann knappt börja innan Frédéric Allard hittade Brian O’Neill i powerplay – 4–1 till Luleå – och guldvittringen tilltog samtidigt som musten tydligt gick ur Gävlelaget. Några minuter senare kunde O’Neill på nytt trycka in 5–1 inför 6 150 hoppande åskådare. Brynäs lyckades reducera till 5–2 genom Theo Lindstein, men någon verklig nerv i matchen uppstod aldrig.
Guldet är Luleås andra i historien – det första bärgades säsongen 1995/1996.
