Studentmössan ligger i garderoben och flaket är delvis återbetalt. Nu står det klart att det traditionella studentfirandet ställs in på Vidar Schölanders gymnasieskola i utkanten av Stockholm.

En del av kompisarna har planerat för den stora dagen i tre års tid, själv hade han knappt börjat fundera på firandet innan det stod klart att det inte skulle bli av.

– Vissa är helt förkrossade, men studenten var inte jätteviktig för mig. Jag hade inte ens börjat se framemot den innan den ställdes in, säger Vidar Schölander.

Det finns inga fantasier eller drömmar som nu liknar söndersprängda minfält i Vidar Schölanders fall. Besvikelsen handlar inte om uteslutandet av champagneglas eller utspring, utan snarare om det abrupta avslutet på tiden tillsammans med kompisarna.

Många elever kommer aldrig att se varandra igen. De flesta börjar på olika högskolor i andra städer, eller varför inte andra länder. Den sista dagen i skolan ägde rum utan elevernas kännedom. Det var ingen som visste att det var deras sista vanliga skoldag, och ännu mindre att det var deras kanske sista möjlighet att säga hejdå.

– Ena dagen var vi där, andra var vi borta. Det värsta var att inte få chansen att säga hejdå, att inte få ett avslut på de tre åren vi spenderat tillsammans, säger Vidar Schölander.