Larmet tjuter i korridoren. Inom några sekunder är personalen samlad utanför dörren och tilldelas varsin uppgift. De har gjort detta många gånger förut. Fyra av dem tar sig in i rummet, redo att omhänderta den intagne som skriker och slår mot väggarna. En av dem går in med sköld, två andra försöker få tag på de vevande armarna och den fjärde ansvarar för benen. Den femte är redo att byta av om någon skadar sig. Tillsammans tvingar de ner den intagne på golvet, och efter ett tag lugnar han ner sig. Situationen har trappats ner, och ingripandet var lyckat - denna gång. Men varje gång de går in utsätter kriminalvårdarna sig för en risk.
En av dem är Samuel, 26. Han har valt att vara anonym. Händelsen ovan är påhittad - men Samuel berättar att liknande larmsituationer förekommer några gånger om året på häktet han jobbar på.
– Ofta bär de intagna på en ilska som inte är riktad mot oss egentligen. Men eftersom vi är de enda de träffar tar de ut det på oss, säger han.
Kriminalvårdens uppdrag är att göra Sverige tryggare genom att minska brottsligheten. Men när verksamheten inte fungerar som den ska drabbar det inte bara de intagna, utan också kriminalvårdarnas arbetsmiljö. Enligt myndighetens egna siffror har inrapporterade fall av både hot och våld ökat de senaste åren.
Dessutom visar en rapport från fackförbundet Seko 2023 att mer än hälften av de som svarade på deras enkät har varit utsatta för våld eller hot det senaste året. Joachim Danielsson, 58, är Kriminalvårdens avdelningsordförande för det statliga fackförbundet ST. Han menar att det är viktigt att komma ihåg att det här handlar om människor som har begått brott, och att det kommer att uppstå våldsamma situationer.
– Men det är inte samma sak som att jag accepterar det, säger han.
Brist på plats och personal
Det huvudsakliga problemet Kriminalvården har är ett akut behov av platser. När antalet platser inte motsvarar mängden intagna resulterar det i överbeläggningar, alltså att många får dela rum. Fanny Klang, 27, har tidigare arbetat på både häkte och anstalt. Hon märkte ofta av överbeläggningar genom att intagna kunde begå små våldsbrott mot personalen för att de kände sig hotade bland de andra intagna.
– De kunde kasta saker i vaktrummet bara för att få hamna på isoleringen, säger hon.
Utöver detta har Kriminalvården inte tillräckligt många anställda i förhållande till antalet intagna, och personalomsättningen är hög. Joachim Danielsson förklarar att det är viktigt att lyckas behålla både nyanställda och de som har jobbat länge, för att förvalta de erfarenheter som krävs för att skapa relationer och minska våldet.
Klientnära och ensamarbete
Som kriminalvårdare upprätthåller man säkerheten bland intagna som sitter på stort våldskapital. Men det finns även en vårdande aspekt - rehabilitering kallas det. Samuel förklarar att det idag inte finns tillräckligt med resurser för relationsbyggande.
– Det avhumaniserar de intagna till siffror istället för människor, och det går inte i linje med Kriminalvårdens värderingar.
Även Fanny Klang framhäver klientnära arbete som avgörande. Hon upplever att det finns en problematik kring den begränsade inblicken i de intagnas mående, som många gånger beror på arbetskulturen. På vissa ställen tycker ledningen att relationsbyggande ska uteslutas helt. Kontakten man då går miste om kan leda till att man som kriminalvårdare istället känner sig otrygg med de intagna.
– En gång sa jag hej till en intagen. Då blev jag tagen åt sidan av min chef, som sa “här hälsar vi inte”. Hur ska jag kunna bryta den onda cirkeln om jag inte ens får hälsa? undrar hon.
Seko menar på att det finns risker med klientnära ensamarbete, eftersom kriminalvårdare kan utsättas för farliga situationer i potentiellt sett hotfulla miljöer. Trots detta är ensamarbete vanligt förekommande. Fanny Klang tycker att det är oklart vem som bedömer riskfyllt kontra riskfritt ensamarbete, och att bilden av att ensamarbete inte utförs visar på en dubbelmoral.
– Det var ju en total lögn, säger hon.
Framtiden
Endast sju procent av Sekos medlemmar tycker att Kriminalvården har stora förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag. Men trots de låga siffrorna finns det en vilja till förändring. Fastän genomförandet blir problematiskt råder det inte brist på en fin ambition, understryker Fanny Klang. Hon menar att det snarare är synd att så många kriminalvårdare inte kan utföra sitt arbete i enlighet med de värderingar de besitter. Den onda cirkeln orsakar mer stress och otrygghet på arbetsplatsen, på samma sätt som ett tillmötesgående tillvägagångssätt resulterar i bättre relationer.
– Därför blir säkerhetsarbetet lite omvänt, för det blir tryggare ju mer humanistisk man är, menar hon.
