En forensiker arbetar med att undersöka och analysera bevis på många olika sätt. Men de är sällan ute på brottsplatser. Där jobbar istället kriminaltekniker med att samla ihop bevis. Det de letar efter kan vara väldigt olika saker, men vanligt förekommande är DNA och fingeravtryck. Kriminalteknikerna undersöker allt möjligt som finns på brottsplatsen, som möbler, kläder, eller ytor av olika slag. Att undersöka vapen och narkotika är också vanligt. När kriminaltekniknern samlat ihop de bevis de kan hitta lämnas de över till en forensiker.
Vad gör en forensiker?
Publicerad
Att arbeta med brottsbekämpning innebär inte alltid biljakter och vapen. En forensiker arbetar exempelvis med bevis, men är nästan aldrig ute på brottsplatserna. Justus Läsker är en twittrande forensiker på Nationellt Forensiskt Centrum, som gärna förklarar mer om hur arbetet går till.
Forensiker undersöker en benbit
Det som drivit mig är att varje uppgift känns meningsfull, varje ärende är viktigt.
DNA-expert
I forensiken har man flera grenar för de olika arbetsområden som finns. Inom DNA-området arbetar forensikern Justus Läsker på Nationellt Forensiskt Centrum (NFC). Hans arbete inkluderar att undersöka och analysera DNA-spår från olika brottsplatser. Han skriver även utlåtanden om forensiska bevis som används i domstolar, och kan ibland också behöva vittna i domstol för att förklara något särskilt bevis mer ingående. Att han ville jobba inom forensiken var något som växte fram under universitetstiden, då han utbildade sig till civilingenjör i kemisk biologi.
Justus Läskers första jobb var dock något helt annat: provsmakare på ett stort godisföretag, berättar han och skrattar. Men sedan 2015 har han arbetat på NFC, och här trivs han. Framför allt uppskattar han att känna att hans arbete verkligen spelar roll.
–Det som drivit mig är att varje uppgift känns meningsfull, varje ärende är viktigt, säger Justus Läsker.
Justus Läsker, forensiker vid NFC
En typisk arbetsdag
En forensiker arbetar med väldigt olika material och brottsutredningar, men det går ändå att beskriva en typisk arbetsdag för Justus Läsker. Ofta är han i labbet, iförd skyddskläder för att inte råka förstöra det DNA-prov som ska analyseras. Utan skyddsutrustning är risken stor att provet blir blandat med något från forensikern eller omgivningen, och då går det inte att använda som bevis längre.
Vad det är för typ av bevis han undersöker kan variera.
–Det kanske kan vara en kniv eller liknande - något som man vill veta om det finns blod på, och vems blod, och vem som har hållit i kniven, säger Justus Läsker.
Han använder mikroskop för att hitta även den minsta blodpartikel. Det han hittar tar han upp med tops och låter sedan analysera det för att hitta vems DNA det innehåller. Han dokumenterar allt han gör, och tar även kort på bevisen. En annan typisk arbetsdag sitter han vid skrivbordet och utvärderar de resultat som kommit från undersökningarna. Vems DNA är det de har hittat? Är det DNA från fler än en person? Kan det förklaras på något annat sätt än att personen varit delaktig i ett brott? Ibland finns en människas DNA på föremål utan att det för den sakens skull betyder att personen är skyldig till brottet i fråga. Föremål som finns i hemmet har oftast spår av DNA från de som bor där.
–Är det två sambos där den ena hugger ihjäl den andra med en kökskniv så säger inte fingeravtryck eller DNA på kniven särskilt mycket, för det är sånt som är förväntat att hitta i hemmet, förklarar Justus Läsker.
Då hade vi ett plastäpple med tandavtryck och saliv-DNA på. Det var ju väldigt smidigt för oss.
Tjuvens misstag
Trots att hans arbete är så allvarligt, och ibland hemskt, kan Justus Läsker hantera det genom att prata med sina kollegor om det någon gång känns tungt. Han förklarar att det dessutom alltid finns möjligheter att få prata med en psykolog om man upplever något fall som extra påfrestande. Han har också lärt sig att hantera det han får se i sitt jobb, och att distanera sig från det. Att tänka på att hans arbete är viktigt för alla brottsoffer hjälper också. Men ibland kan även roliga saker dyka upp. Justus minns ett fall med en inbrottstjuv som blivit hungrig på brottsplatsen, och tagit sig ett äpple ur en fruktskål i offrets hem. Det visade sig dock vara prydnadsäpplen.
–Så han bet i ett plastäpple, och kastade det ifrån sig. Då hade vi ett plastäpple med tandavtryck och saliv-DNA på. Det var ju väldigt smidigt för oss, skrattar Justus Läsker.
Varje brott är som ett stort pussel. Man vet inte ens hur många bitar det finns eller vad som kommer bli motivet, men det är man själv som lägger det varje gång.
Ett viktigt arbete
Justus Läsker tycker att det är väldigt häftigt att varje uppgift på jobbet är en del av något större. Det han gör är en viktig del av allt arbete som behövs för att klara upp brottsfall. Att hans arbete är viktigt för andra är också något han återkommer till flera gånger. Han menar att det därför är lätt att få motivation till att alltid göra sitt bästa. Han betonar också att alla bevis är knutna till människor, att det finns en person bakom varje mål. Det finns alltid någon som väntar på vetskap.
–Varje brott är som ett stort pussel. Man vet inte ens hur många bitar det finns eller vad som kommer bli motivet, men det är man själv som lägger det varje gång, avslutar Justus Läsker.
