I måndags var det 100 år sedan som beslutet att dela Irland i två trädde i kraft. Delningen kom mot bakgrund av det irländska självständighetskriget som rasade då och som skulle få ett slut i och med det anglo-irländska avtalet som skrevs under i december 1921.
Avtalet, som innebar irländskt självstyre under den brittiska kronan, utlöste ett inbördeskrig mellan de republikaner som var för och de som var emot. Men avtalet stod fast och Nordirlands existens har fortsatt att vara grund för konflikt mellan irländska republikaner och brittiska unionister med över 3500 döda mellan 1968 och 1998.
Gareth Cross är reporter på Belfast Telegraph och säger att 100-årsdagen mottagits olika i de olika lägren.
— Det är klart att unionister firar årsdagen och ser fram emot 100 år till, medan republikaner säger att Nordirland inte borde ha kommit till från första början och att de ser fram emot ett förenat Irland.
Sedan långfredagsavtalet 1998 har läget i Nordirland förbättrats även om Brexit-rösten rört upp gamla känslor och gett eko i omvärlden med stora protester så sent som i månadsskiftet mellan mars och april.
— Innan Brexit var läget ganska lugnt men efter utträdet har frågan huruvida Nordirland ska fortsätta vara brittiskt eller införlivas i republiken Irland fått större utrymme igen. Folk pratar mer om ett förenat Irland än någonsin.
Enligt Gareth Cross går fredsprocessen sakta framåt men segregationen mellan katoliker och protestanter är fortfarande stor.
— Stora delar av vårt skolsystem är fortfarande segregerat. Vi har några blandade skolor men det är en väldigt långsam process. Det finns utbytesprogram och det läggs ned jobb i speciellt arbetarklassområden. Åtgärder finns där men de är inte i närheten av tillräckliga.
