Ungdomar i Vietnam om landet, världen och framtiden

Hanoi, Vietnams huvudstad. Utanför regnar det hårt, och inne på caféet spelas musiken högt. To Dai och Hue Vuong är båda 21 år gamla, studenter som pluggar sociologi respektive folkrätt, och ska ta examen nästa år. To studerar i London men har återvänt till hemlandet i sommar för att ha praktik på ett stort statligt företag.

– Jag har höga förhoppningar för mitt lands framtid, säger han.

Han identifierar en uppåtgående trend för landet, och pekar på ekonomisk tillväxt och sociala förbättringar. Där håller Hue med.

– Dagens politiker vill satsa på fler internationella samarbeten och globalisering, vilket är positivt.

Hue menar att de yngre generationerna studerar en vidare bredd ämnen, och mer ofta utomlands, än de äldre. Detta tror han kommer leda till mer 'moderna' ledare i framtiden.

I ett sovrum med fläkten på högvarv säger Chinh Tran, 21, att han, precis som Hue, pluggar folkrätt, planerar att jobba inom området och förutspår betydande skiften för landet, som ska uppmuntra mer internationell handel.

– Kommunistpartiet ska försöka förstärka sig själv inifrån och rensa bort korruptionen.

Vid sidan om optimismen som To, Hue och Chinh delar erkänner de också att världsläget är oroligt. Både To och Chinh använder ordet ”kaos” när de blickar framåt.

– Det pågår konflikter och politisk instabilitet överallt. Det kan lätt påverka även oss. Närmast oss har vi inbördeskriget i Myanmar, säger To.

Hue och Chinh beskriver en stark politisk polarisering i både USA och Europa som oroar dem. Västvärlden ska vara föredömen, tycker de.

– Jag hoppas att ytterhögerns framfart är tillfällig och att globaliseringen inte backar, säger Hue.

Vietnam befinner sig just nu i en egen dramatisk övergång. När vi sitter och pratar har det bara gått några dagar sedan Nguyen Phu Trong, kommunistpartiets generalsekreterare och Vietnams främsta ledare, dött. Han kallades ”den siste kommunisten” och ledde ett långt arbete mot politisk korruption.

Han var mycket populär bland folket, den statliga begravningen var två dagar lång och besöktes av runt 30 000 personer.

Den 3 augusti togs posten som generalsekreterare över av To Lam, som sedan 22 maj även är landets president. Den förra presidenten tvingades resignera efter flera regelbrott - en av många politiker som tvingats avgå efter Trongs anti-korruptionskampanj.

Det är på grund av dessa oroligheter som de unga männen väljer att vara extra försiktiga när de blir intervjuade, och önskar därför att inte visa sina ansikten i videon som tillhör detta reportage.

I en politisk diskussion kommer självklart årets presidentval i USA upp. Att Joe Bidens avhopp var ett bra val håller alla tre med om. To tycker att demokraternas nya kandidat Kamala Harris verkar mer kapabel än både Biden och Trump.

– Herr Trump kommer nog vinna det här valet, flikar dock Hue in. Han har en stark bas, och ännu mer stöd än vanligt sedan mordförsöket.

Chinh beskriver valet som en katastrof, men intressant att forska om. Till frågan om han har någon preferens säger han nej.

– Jag stödjer ingen av kandidaterna, för jag är inte amerikan. Jag är bara en utländsk betraktare.

Skulle Harris bli USAs president blir hon den första kvinnan att ha den posten. Om könsrollerna som finns i Vietnam säger To att det finns en ”väldigt konservativ kultur”.

– Det är mer av ett problem på landet än i städerna, men det finns ändå en vanlig bild av kvinnor som naturliga hushållerskor, även när de har egna karriärer.

Det finns en stark tradition av manschauvinism, säger Hue.

– Titta bara på politiken. Man skulle kunna tro att ett kommunistparti hade förespråkat mer jämlikhet, men det domineras av män.

När klimatkrisen kommer upp säger To att han har starka åsikter.

– Vi är ett utvecklingsland i globala syd. När västvärlden industrialiserades började man utnyttja jorden, vilket gjorde de länderna till de ekonomier de är idag. Det begränsade vår egen utveckling, så jag tycker att västvärlden borde ta merparten av ansvaret för miljön, särskilt ekonomiskt.

I samma sovrum som förut sitter Nam Nguyen, 16. Han känner sig inte kvalificerad att tala politik som de äldre killarna, men skräms också av klimatkrisen.

– Jorden värms upp och allt smälter. Det är värre än vad det var innan.

Han berättar att skoldagarna i Vietnam är kortare än vi är vana vid, till priset av fler läxor, särskilt när det ska vara prov.

Chinh vittnar om en stor akademisk stress.

– Det går inte en dag utan att man känner press. Man förväntas ha hög utbildning och fina praktikplatser, och utan finansiellt och moraliskt stöd från ens familj är det svårt.