Det finns en lång väg att gå när det gäller jämställdhet i Latinamerika, det säger Edmé Domínguez, docent vid Göteborgs universitet som arbetat med genusfrågor inom internationella relationer.
Hon beskriver det genusrelaterade våldet som det mest påtagliga, och relationen som mycket patriarkalisk, men betonar också kopplingen till klass och etnicitet.
Situationen kan spåras långt tillbaks i tiden. Karin Jansson, 58, fick ett av sina starkaste intryck av hur en chilensk relation kan se ut redan för 35 år sedan.
En middag för mannen
Det är tidigt åttiotal när Karin Jansson, då 24 år gammal, träffar mannen hon kommer att spendera sitt liv med. Han heter Mauricio Gonzalez och är uppväxt i Chile, Venezuela och senare i Spanien.
Vid middagstid fylls gatorna i Barcelona, men Mauricio Gonzalez chilenska rumskompisar har valt att stanna hemma. De kommer omedvetet att spela upp en middagsscen som kommer att fastna hos Karin Jansson en lång tid framöver.
– Mannen kommer in, sätter sig ner och förväntas bli serverad. Kvinnan sätter sig inte ner eller äter över huvud taget, hon serverar honom bara. En förrätt, huvudrätt och efterrätt, berättar Karin Jansson.
Coronakrisen slår hårt mot kvinnor
Situationen i coronatider ser ut att göra det svårare för kvinnor som redan lever under förtryck, men i vissa fall kan det samtidigt belysa problemen. Peru, Panama och Colombia är länder som började dela upp utegångsförbudet mellan män och kvinnor.
Men efter bara en vecka förändrades beslutet i Peru, eftersom trängseln till affärerna ökade istället för att minska de dagar då kvinnor fick handla.
Studenterna som bär demokratin på sina axlar
Innan krisen rapporterade nyhetssidor över hela världen om att en ”sydamerikansk vår” var på ingång. Enligt SvD tågade över 80 000 demonstranter i Mexiko under årets internationella kvinnodag, och över 125 000 i Chile.
– Proteströrelsen startade dels genom feminismen som inspirerades av Metoo, men också genom studenter som ville se till att utbildning inte blev en handelsvara, säger Karin Jansson.
Ju större rörelsen har blivit desto fler äldre har anslutit sig, och rörelsen har kommit att handla om bland annat jämlikare pensioner, löner och klassförhållanden. Men både nu och då spelar den unga generationen en mycket stor roll, vilket är någonting som SVT korrespondenten Tigran Feiler håller med om.
– Studenter spelar en nyckelroll i protesterna och där handlar det om en ung, uppkopplad och välutbildad generation som ställer hårda krav på sina makthavare och vill se jämlikare samhällen med större social mobilitet och möjligheter att förverkliga sina drömmar, säger Tigran Feiler i SVT.
Mobilisering som gör skillnad
Innan krisen bröt ut syntes tecken på förbättring. Edmé Domínguez berättar att makthavare i Chile, Mexiko, Colombia och Brasilien har påbörjat arbetet i rätt riktning till följd av demonstrationerna. Och trots att det behövs vilja både uppifrån och nedifrån för att skapa en riktig förändring, så är det på lång sikt inte naivt att vara optimistisk.
– Den nya generation är mycket mer medvetna om behovet att förändra situationen, att stoppa våldet, att ge möjligheter till alla kvinnor oavsett klass eller etnicitet. På lång sikt ger det mig hopp, säger Edmé Domínguez.
