Block och pennor ligger uppradade längs på bänken tillhörande vad som skulle kunna liknas en bar. Bakom disken välkomnar Jesper Lundby till en workshop i poesi.

– En del ungdomar blir förvånade när de ser block och penna, de är väl så vana att skriva på dator, säger Jesper Lundby.

Jesper, som vanligtvis jobbar som fritidsledare, låser en gång i veckan upp dörrarna till Skandiateatern. Utanför skramlar spårvagnar över kullerstenen i centrala Norrköping dit ungdomar söker sig för att utforska poesins värld. I teaterns foajé är fåtöljerna uppställda, men ingen sitter där.

– Det är sådana tider nu, corona och allt, två tjejer har anmält sig till kvällens workshop men de verkar inte dyka upp. Det brukar alltid komma några men nuförtiden vet man inte.

Stage skandia anordnar kvällens ungdomskulturhus, ett samarbete mellan Norrköpings fritidsgårdar och kulturskolan med syftet att skapa en mötesplats för unga människor och idéer. Genom dörren från foajén står teaterns scen, Jesper berättar om hur man använder scenen för att testa allt från musik, muntliga framföranden och pjäser.

I knappt två år har Jesper lett forumet för unga att skriva poesi i Norrköping. Något som han saknade när han växte upp i stan.

– Poesi var något som esteter höll på med, och det kunde man ju inte vara, fast man kanske var estet innerst inne i någon slags tonårsidentitetskris.

Workshop i poesi

När Jesper Lundby håller sin workshop handlar det om att börja skriva. Vilken nivå man håller i början gör det samma, här börjar resan mot att eventuellt släppa en diktsamling i framtiden. Jesper har utvecklat en metod som lär en att måla med ord.

– Vi kan gå ut tillsammans på en promenad och jag säger till alla att vara tysta och ta in intryck, titta dig omkring, lyssna till ljud och känn dofter. När vi går in igen vill jag att man på blocket målar upplevelsen med ord – gestaltning med andra ord.

Att Jesper passar som pedagog för skrivande är uppenbart, någon gång när han var sexton år minns han att han för första gången upplevde hur häftigt det kan vara med ord. Nu, när Jesper är 32 år, har han lyckats med att ge ut två kortare böcker, varav den ena är utgiven på förlag. Jeppe barbaren är en diktsamling som utspelar sig på Norrköpings gator, bland spårvagnarna. Framtida marknadsföring, en diktsvit, tre längre dikter på 40 sidor. Jesper spricker upp i ett leende när jag säger att det är häftigt att vara utgiven på förlag.

– Jo, ja, det är häftigt, säger Jesper och skrattar.

Alla kan skriva

Att möta unga som aktivt söker sig till Jespers workshop är att vara med om något häftigt beskriver han det som, något att ta vara på.

– Metodiken som jag beskrivit är något som jag jobbat fram med åren i mötet med de unga människorna, den ska kunna möta alla. Visst tror jag att om man petar på någon på rätt så kan vem som helst skriva poesi.

Möten med de hundratals människor som kommit och gått genom dörren till workshopen har lärt Jesper att alla kan få ur sig någonting.

– Att det här finns och att jag får jobba med det, det är så häftigt.

Raptrenden och poetry slam inspirerar flera att börja skriva texter. Ett populärt område för många unga är rimlyrik. Jesper visar i fönstret ut mot kullersten där det hänger en lapp med olika delar inom skrivandet som man tjuvkika på när inspirationen tryter; allitteration, synestesi och rim till exempel.

– Många som kommer gillar rim, det kan vara ett väldigt kraftfullt verktyg, men det kan också vara en box. Å andra sidan är det bra med begränsningar för kreativiteten, sedan kan man bryta begränsningarna, förklarar Jesper med en eftertänksam underton.

Om att ge ut en bok

Ur en av sidorna från Jeppe barbaren utspelar sig en dikt i Norrköpings Söder tull. Rytmisk och flytande sveper orden över pappret om det lokala livet.

Vilket råd skulle du ge till någon som vill skriva?

Snabbt svarar Jesper och upprepar fyra gånger.

– Skriv! Och fortsätter:

– Skriver man mycket blir man bättre, det är som att lyfta hantlar, din muskel blir större. Sluta inte skriva, när du har ett manus skicka det till ett förlag, men förvänta dig att bli refuserad, men fortsätt alltid.

Jesper tystnar en stund och funderar.

– Eller, jag skulle säga såhär, gör ett eget fanzine så kan du ge ut det själv. Är det bra så kommer folk plocka upp det och andra plockar upp det också och till slut kommer någon vilja plocka upp dig.