De kala väggarna, den minimalistiska inredningen och frånvaron av människor gör att familjerådgivningens väntrum på Södra Långgatan 10 i Kalmar ekar tomt. I slutet av en korridor finns dörren in till Tina Lindhs samtalsrum som även det lyser med sin frånvaro av besökare, men har en betydligt mer hemtrevlig känsla och dekor. I mitten av rummet finns tre väl insuttna skinnfåtöljer och de vita väggarna pryds av tavlor med lagom röriga motiv. Tina Lindh, 50 år, är familjerådgivare och legitimerad psykoterapeut. Hon sitter vanligtvis i fem terapimöten om dagen, men nu blir det bara tre och dem sker digitalt.

När digitala terapimöten kom på tal förväntade sig Tina Lindh direkt ett högre tryck av patienter. Hon föreställde sig att coronapandemin, som tvingar människor att isolera sig, skulle skapa påfrestningar och öka lidandet i relationerna. Än så länge är dock trycket på familjerådgivningen i Kalmar helt oförändrat.

– Min chef är också chef på Alternativ för våld, som arbetar med våld i nära relationer och även han förväntar sig att coronapandemin kommer påverka relationerna. Just nu har inte Sverige samma karantän som andra länder och det kanske är bra för relationerna, säger Tina Lindh.

Under ett terapisamtal på distans sitter Tina Lindh vid sin laptop med ett headset som flera av hennes patienter brukar påpeka att hon ser “proffsig” ut i. Mötet är krävande men mycket plattare än ett fysiskt och Tina Lindh berättar att det är svårare att skapa den tryggheten som egentligen krävs.

– Jag använder mig av ögonkontakt för att skapa ett tryggt sammanhang och få människor att känna sig sedda och förstådda. På min laptop måste jag titta in i kameran för att patienterna ska uppleva att jag har ögonkontakt med dem. Men då jag ser jag bara kameralinsen och inte dem.

75 procent av Tina Lindhs patienter som nu har provat digitala terapisamtal tycker att det har fungerat tillräckligt bra och bättre än vad de hade kunnat föreställa sig. Tina Lindh är tacksam för att hon har “tvingats” testa digital terapi eftersom hon nu har kunnat bredda sin egen repertoar. Däremot känner hon sig bekymrad för de 25 procenten som avvaktar tills restriktionerna hävs.

– Vissa känner sig säkert lämnade. Jag har ringt upp några av de som tackade nej och försökt motivera dem till att prova, men det är svårt att övertala, berättar Tina Lindh.

Patientens perspektiv

Ett anonymt par som har sökt hjälp hos Tina Lindh berättar om sina erfarenheter av parterapi på distans. Eftersom det råder en absolut sekretess kan jag varken träffa eller prata med paret, men Tina Lindh har ställt mina frågor under deras senaste digitala terapisamtal.

– Vi hade aldrig gjort det här om vi inte hade träffat Tina några gånger innan i fysiska möten, säger paret.

Något som kändes skrämmande för paret när de sökte hjälp var att prata öppet om de intima bekymren som låg bakom att de hade glidit ifrån varandra. När digital terapi kom på tal kändes det ännu mer obekvämt för dem båda.

– Vi tyckte att det kändes svårt att prata om våra problem som är på ett så intimt plan. Det kändes särskilt utelämnade och läskigt att prata om sex och närhet när det skulle ske via en digital länk.

Tina Lindhs bild av en minskad trygghetskänsla bekräftas av paret, som innan deras första distanssamtal oroade sig mycket för att det skulle kännas konstlat och stelt. Parets samtal visade sig fungera bättre än väntat, men ändå inte lika bra som att träffas “live”.

– Den största skillnaden är tryggheten som själva rummet hos Tina innebär. Där är det lättare att koppla bort allt annat och bara fokusera på oss, berättar paret.

I en del familjer och parrelationer kan konfliktnivån vara mycket hög vilket Tina Lindh vanligtvis hanterar genom att flytta närmre och lägga handen på en axel eller söka ögonkontakt för att lugna.

– Det är inte min stil, men nu får jag skrika stopp och vifta med armarna när det blir en högljudd konflikt och inte ens då slutar vissa bråka. Jag har lärt mig att det definitivt finns gånger då man inte bör använda videosamtal.

En positiv utveckling

När familjerådgivningen skapades var det först skamligt och tabubelagt att söka hjälp för problem inom familjen. Idag verkar det se helt annorlunda ut. Det är en ökad öppenhet och vilja att hjälpa varandra, en enligt Tina Lindh helt annan kultur än tidigare då personer gömde sig under halsdukar och kepsar innan de steg in i det isolerade samtalsrummet.

– Många av paren och familjerna som jag möter idag berättar att de har blivit tipsade att söka sig hit av både släktingar, grannar och jobbarkompisar, säger Tina Lindh och skrattar till.

Tina Lindh tycker att det är häftigt att alla försöker hitta på olika lösningar under coronapandemin trots att man senare kanske märker att en del av dem inte blev så bra.

– Alla gör så gott de kan. Inga av mina patienter upplever att jag avvisar dem. Alla är så förstående. Det märks verkligen att hela samhället är i det här tillsammans, säger Tina Lindh.

Plötsligt hörs tysta steg utanför dörren till Tinas samtalsrum som annars sällan står på glänt. En kollega har kilat upp till kontoret för att hämta något innan helgen. Vi hälsar artigt på varandra från några meters avstånd.