Hon tittar sig i spegeln. Det enda hon ser är en ful person som stirrar tillbaka. Hon blir besviken på sig själv. Besviken på att hon inte föddes vacker. Besviken på allt.
Så beskriver Miaa Utsi, 37, att tankarna gick när hon var 14 år gammal. Hon avskydde det hon såg i spegeln. Hon avskydde det så mycket att hon slutade gå till skolan.
– Det började i åttan och då slutade jag gå till skolan. Det var så pass jobbigt. Och sen i nian var jag knappt där någonting alls, berättar Miaa.
“Man ser en annan bild av sig själv i spegeln”
Miaa hade drabbats av dysmorfofobi, även känt som engelskans body dysmorphic disorder (BDD). Enligt 1177 innebär dysmorfofobi att den drabbade lever med en extrem upptagenhet av sitt eget utseende. För många som lever med sjukdomen handlar det om en missnöjdhet som är så stark att det påverkar det vardagliga livet.
– Man ser en annan bild av sig själv i spegeln. Det är väl i grund och botten inbillad fulhet, säger Miaa.
Innan Miaa hoppade av skolan gick hon upp två timmar tidigare varje morgon för att sminka sig. Hon vägrade lämna huset om hon inte hade målat ögonlocken, böjt fransarna och lagt skimmer på kinderna. Varje millimeter av hennes ansikte behövde se perfekt ut. Men med tiden orkade hon inte upprätthålla den standard hon hade satt för sig själv. Hon var tonåring och behövde sömn likt alla andra. Det var då hon slutade gå till skolan.
– Jag var så orolig för att någon skulle se mig utan smink, berättar hon.
Dysmorfofobin tog Miaas skolår ifrån henne
Under gymnasiet gav Miaa skolan ett nytt försök, men hoppade av i ettan. Hon fick därför aldrig en gymnasieexamen. Det är dock inte det som bekymrar henne, nu 20 år i efterhand. Hon vet ändå inte vad hon hade velat bli, säger hon och skrattar lite lätt generat. Det som gör henne ledsen, är alla de relationer hon gick miste om under några av de viktigaste åren i livet.
– Jag tappade helt kontakten med klasskompisarna. Jag hade inte den här vi-känslan som alla andra hade.
I dag är Miaa 37 år gammal. Det är alltså 23 år sedan hon drabbades av dysmorfofobin. Då var kunskapen inte lika stor som den är i dag. Men trots att man i dag vet mer, tycker Miaa fortfarande att det pratas för lite om den sjukdom som tog hennes skolår ifrån henne.
Alltid haft dålig självkänsla
Varför just Miaa drabbades av dysmorfofobi känner hon är svårt att sätta fingret på. Hon tror att det finns flera anledningar till det. Hon berättar att hon alltid haft dålig självkänsla och att det kan vara en orsak, men att samhällets ideal också påverkat.
– Jag minns att jag kollade mycket Disneyfilmer och att jag ville se ut som de där Disneyprinsessorna.
Hon blir tyst för en sekund. Blicken försvinner iväg. Hon funderar.
– Jag har tänkt jättemycket på det där. En av mina systrar har också haft en ätstörning. Och inte för att min mamma har varit en dålig mamma eller någonting. Hon har gjort det bästa hon har kunnat med det hon visste. Men hon kommenterade väldigt mycket sitt eget utseende.
Miaa tror att det har påverkat henne. Att växa upp med en mamma som pratar mycket om utseende och som inte är nöjd med sig själv, tror hon kan etsa sig fast i ett barns huvud.
Idag är Miaa själv mamma
Idag är Miaa själv mamma till tre barn, däribland en 16-årig dotter. Hon är lika gammal nu som Miaa var när dysmorfofobin var som värst. Hon tänker därför mycket på hur hon väljer att prata om utseende kring, och med sina barn.
– Min dotter tycker ju antagligen att jag är den finaste i världen. Det brukar ju oftast vara så att man tycker att ens mamma är så himla fin. Därför har jag bestämt att inte säga någonting negativt. Även om jag har varit missnöjd med utseendet.
