Sommarteatern återvänder till Husby Gård

Foto: pressbild, mittiprickteatern

Efter två år av inställda föreställningar återvänder skådespelarna till Husby. Både sommarjobbare, barn och en och annan amatör gör Mittiprickteatern sällskap på scen. Årets uppsättning av Djungelboken har premiär 28 juni och Husby Gårds egna Piglet berättar om verksamheten.

Sju år har gått sedan samarbetet mellan Parkteatern, Mittiprickteatern och Husby Gård inleddes. Skådespelarna - som annars håller till i Vasastan på Teater Påfågeln - tog sitt pick och pack för att flytta in i ett av de röda husen med vita knutar. Närmare bestämt i Brinks hus, där scouterna annars huserar.

Konceptet var nytt: en vandringsteater där åskådarna följde ensemblen runt. Pilot-pjäs fick bli Snödrottningen och inleddes mitt på gräset. Efter en kvart eller så var det dags för hela konkarongen att resa sig från parkbänkarna och vandra vidare ut i skogen, där nästa scen utspelade sig. Finalen ägde rum i en mörk lada, där publiken stod öga mot öga med den omtalade snödrottningen. Flera kom tillbaka redan veckan - om inte dagen därpå. En och annan anslöt till och med till teatergruppen.

Foto: Lovis ”Lovan” Bratt Deland

För visst är det så, att sommarteatern inte bara är där å publikens vägnar. Alla möjliga från Järvaområdet medverkar tillsammans med proffsen från Mittiprick. Till exempel placerar kommunen ut ungdomar som sökt feriejobb. De bidrar utöver sina teaterinsatser med att kånka scenografi och rodda inför föreställningar. Verksamheten är alltså lika mycket underhållning som ett sommarkneg.

Även barn deltar. Förvisso inte i fullt så bärande roller, eftersom knattarna tenderar att komma och gå. Sommarlov som kallar. Genom åren har barn från området värvats direkt via Husby Gårds fritidsaktiviteter, men words travel fast och fler får nys om sommarteatern. Snödrottningen, Robin Hood och Kritcirkeln är bara några pjäser som teatrarna hittills hunnit med.

Bakom engagemanget ligger bland andra Cleo Boman, regissör och arrangör för Mittiprick, och Kerstin “Piglet” Wikström från Husby Gård. Piglet berättar att caféets besökare frågat om teatern flera gånger under de två pandemiåren scenen ekat tom.

Foto: Lovis ”Lovan” Bratt Deland

Första gången Piglet klev över tröskeln till Husby Gård var 1977. Och 45 år senare är hon kvar. Då var hon ny i huvudstaden och hade lämnat Värmland för att flytta in med sin väninna. Planen var att på ett eller annat sätt hjälpa människor, en dröm Piglet utvecklat efter att ha följt med sin pappa som engagerat sig socialt.

– Jag var 22 och flyttade ihop med min kompis Birgitta som också hade liknande tankar om framtiden, berättar Piglet.

Hade hon också en roligt smeknamn?

– Vi kallade henne för Birran.

Birran och Piglet?

– Precis.

Bara dagar innan Piglet skulle börja sitt nya jobb på ett lasarett - som sjukvårdsbiträde - och påbörja vägen till sjuksköterska fick hon nys om Husby Gård. Det var Birran som pitchade in verksamheten.

– Det som var så fantastiskt på 70-talet i det här området var en speciell satsning som hette just kvartersgårdar. Och då hade man öppet från förmiddagen till 10 på kvällen, med mycket personal. Vi var nog 10 heltidsanställda. Och så försökte man forma verksamheten efter de besökare som kom och bodde i närheten, säger hon.

The one and only!
The one and only!

På Husby Gård finns både scouter och drejning. Men inne på Piglets kontor hänger tre fotografier som antyder att vandringsteatern inte är den första dramasatsning verksamheten gjort. Under 80-talet uppträdde Piglet varje vardag i december fram tills jul tillsammans med kollegan Janne. I publiken satt förskolebarn från området.

– Jag var tomtemor! Första året satt vi mest och spånade men vi märkte att de som kom tyckte det var jättekul, och vi med, så vi började skriva manus och fler karaktärer kom till. Vi spelade denna julkalender under varje december i 10 år, med två föreställningar per dag med 250 förskolebarn per föreställning, berättar hon.

Bilder från julkalendern.
Bilder från julkalendern.

Adventskalendern blev ett stort maskineri. Andra i personalen bidrog med att bygga kulisser och sy kläder. Det är med glädje i rösten hon berättar om tiden. Leendet breddas ännu när hon kommer in på sommarens teaterplaner:

– Det här är en bra grej, en fantastisk grej! Dels att det är proffs, men sedan att det får vara med att det får vara med ungdomar och barn. Och någon amatör!

Piglet pekar på sig själv.

– Jag har tyckt att det varit jättekul att vara med och spela lite teater och så, fast jag inte kan, säger hon.

Hon berättar att Cleo, som regisserar, låtit henne spela “mamma” flera år i rad. En självklar typecast kan vem som helst se. Och nog står Piglets namn med även i årets programbeskrivning.

Ämnen i artikeln
Mer från: Nyheter
Mer från Läget