Skolan kan vara jobbig för alla. Men för många med en NPF-diagnos kan den bli olidlig. För Leonardo Möller Flores gick det så långt att han slutade gå dit.
– Jag levde i en riktig abyss, säger han till Läget
Leonardo, 21 år, var hemmasittare under många år.
Foto: Ida Thunborg
Leonardo Möller Flores var tolv år gammal när han fick diagnosen adhd. På väg ut till bilen brister han i gråt. Äntligen var det slut på de många besöken hos psykologer, psykiatriker och andra specialister.
Men efter diagnosen var livet fortsatt tungt. I skolan blev han illa behandlad av andra elever.
– Ibland var det utfrysning, och ibland svartmålade eller demoniserade de mig.
Han beskriver ett tillfälle när elever i klassen hittade på och spred rykten om att han hade gjort något dåligt. Den påhittade historien gjorde att folk blev arga på honom.
– Sen tyckte ju alla elever att jag var hemsk. Det skapade en sån jättestress i mig, säger han.
Han är inte ensam om sina erfarenheter. Över en tredjedel av elever med funktionsvariationer rapporterar att de blir illa behandlade i skolan, enligt statistik från SCB. Detta inkluderar unga med så kallade NPF-diagnoser, som adhd eller autism.
Skolan saknar de rätta verktygen
Leonardo hade också svårt att koncentrera sig i skolan och låg efter. Lärare och andra vuxna ville vara till hjälp men han upplevde att de inte hade de rätta verktygen.
– Det kändes som att jag var en spik och att de hade en hammare av gummi. Jag var bara kvar på samma plats hela tiden.
Redan när han gick i trean i grundskolan började han hitta ursäkter för att få stanna hemma. Med tiden blev det allt vanligare och tillslut skapades en ny normalitet. Dygnet vändes upp och ner. Han satt och spelade hela nätterna och sov långt in på dagarna.
– För fem år sedan hade det varit en konstig dag om jag inte slog på datorn direkt när jag vaknade. Det var muskelminne. Gå upp, sätta på datorn, sitta där.
Var fjärde elev med en NPF-diagnos är frånvarande
Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer med NPF-diagnoser. En studie bland deras medlemmar visar att 80 procent av de som går i skolan har frånvaro på grund av sin funktionsvariation. Var fjärde elev med en NPF-diagnos är frånvarande majoriteten av tiden.
Adrienne Varkonyi är rektor på Mimers gymnasium i Täby, en skola som riktar sig till unga med NPF-diagnoser. Hon möter ofta unga som tidigare haft mycket frånvaro från skolan.
– Det kan vara att miljön kräver så mycket av en att man inte orkar, att man misslyckats så många gånger att man inte orkar ta tag i något, utbrändhet av för mycket intryck.
Hon tror att den traditionella skolmiljön är dåligt anpassad för unga med dessa behov.
– Många har, till exempel, svårt att ta in information i grupp. Men har man 30 elever på en lärare så räcker inte tiden.
Hon tror att det viktigaste när man jobbar med unga med NPF-diagnoser är att man skapar en relation till den enskilda eleven. Att man förstår hur just den eleven fungerar.
Det håller Leonardo med om. Han önskar att lärarna hade mött honom med större öppenhet när han var yngre. Att de hade lärt känna honom nog att förstå vad han behövde för att lyckas.
En bättre skola gynnar alla
Skollagen säger att alla elever har rätt till den anpassning de behöver för att klara av och må bra i skolan. Danijel Lukic jobbar på Specialpedagogiska skolmyndigheten. Deras uppdrag är bland annat att hjälpa skolor klara lagkravet.
Han håller med om att unga med NPF-diagnoser idag är mer utsatta i skolan än andra elever. Precis som Adrienne Varkonyi pekar han på bemanningen som en förklaring.
– Vi ser att det förekommer resursbrist vilket skapar problem för denna grupp unga.
Han tror dock inte att det är hela förklaringen.
– Vi möter många skolor som lyckas bra även i dagens ekonomiska läge, säger han.
Skillnaden, enligt honom, är kunskap. Personal i skolan behöver veta hur de kan anpassa skolan för att göra den mer tillgänglig för alla elever. Att till exempel skapa förutsägbarhet, personliga relationer med eleverna och tydlig struktur, kan vara den avgörande skillnaden.
– Dessa åtgärder gynnar de med NPF-diagnoser men kan också vara bra för alla elever, säger Danijel Lukic.
Idag föreläser Leonardo om sina upplevelser.
Foto: Leonardo Möller Flores
Att komma tillbaka
Idag är Leonardo Möller Flores 21 år gammal och hans liv ser helt annorlunda ut. Han flyttade till Stockholm från Tygelsjö i Skåne och tar nu igen gymnasiet på folkhögskola. Han säger att han aldrig haft så bra lärare som han har idag. De har tagit vara på hans starka sidor och hjälpt honom växa.
– Jag känner mig välkommen, sedd och hörd.
Utöver skolan har han börjat föreläsa om hur han tog sig ur sitt hemmasittande. Långsiktigt är målet att starta ett eget företag för att coach andra unga med adhd. Han vill använda sina erfarenheter för att hjälpa de som har det svårt på grund av sin diagnos.
– Jag känner att jag har en plikt att göra detta, säger han.
