Så kan du vara med för att känna igen och stoppa våldet

Med anledning av de senaste tidningsskriverierna kring fall av våld i nära relationer pratar Läget med Sally som jobbar på kvinnojouren Fempowerment för att ta reda på varningstecken och hur du kan tänka och hjälpa till i arbetet mot våldet.

Foto: Sandra Qvist/TT

Brottsförebyggande rådets senaste nationella kartläggning av brott i nära relationer visade att 25% av kvinnor och 17% av män någon gång blir utsatta för våld i en nära relation. Däremot var våldet mot kvinnor grövre och mer frekvent.

Att mäns våld mot kvinnor är överrepresenterat menar Sally kan bero på att män, som har mer samhällelig makt, kan känna ett behov att ha makt även i sin relation. Känner han inte det, kan det gå ut över partnern genom våld.

– Våldets syfte är att utöva makt och det är också väldigt effektivt, säger hon.

Viktigt att komma ihåg är att, trots överrepresentationen, avgränsar sig inte våld i nära relationer till hetrosexuella relationer med manlig våldsutövare och det finns många ställen att vända sig till även för utsatta män och hbtqi-personer.

Psykiskt våld är vanligare än blint, impulsivt våld.

Det kan till exempel röra sig om manipulation genom hot eller förlöjliganden, förolämpningar, emotionell utpressning eller att isolera sin partner. Inte nödvändigtvis fysiskt våld.

Trots att 25% respektive 17% är högt tycker Sally inte att man ska vara rädd för att kunna bli utsatt.

– Det hjälper absolut inte, men det är bra att vara medveten om varningstecken, menar hon.

Hon ger exempel:

– Det kan vara intensiva kärleksförklaringar, prat om giftermål eller annat som går fort, fort, fort, säger hon.

Ett annat tecken är växlingen mellan värme och kyla.

– Det kan vara att den du träffar är jättevarm och kärleksfull ena sekunden till att vända helt och vara aggressiv eller totalt ignorera dig, förklarar hon.

Ta din magkänsla på allvar. Känns någonting dåligt är det troligtvis sant.

Sally menar däremot att så fort en relation känns tung är det inte nödvändigtvis våld som utövas, men man ska vara uppmärksam om man börjar se mönster.

Känner man sig ofta förolämpad eller åsidosatt i sin relation tycker hon att man ska våga prata med en vän, Bris eller en jour, för ett utomståendes perspektiv.

För dig som är anhörig kan vara svårt att se om någon i din närhet blir utsatt för våld, eftersom personer som blir utsatta ofta är duktiga på att dölja det och inte vill ses som offer.

– Det kan också bero på att det känns för farligt att berätta, tillägger hon.

Märker du att din vän som skaffat partner plötsligt ändrar sitt beteende menar Sally att det aldrig skadar att fråga hur personen mår eller om det sker våld i relationen.

– I bästa fall säger de nej, säger hon.

Lägg ansvaret där det hör hemma.

För att prata om våld på ett sätt som förebygger tycker Sally att vi ska lägga ansvaret på våldsutövaren.

– Alla människor har problem och man går igenom saker som gör att man mår dåligt, men det är var och ens ansvar att inte ta ut det på en annan person, säger hon.

Det viktigaste Sally vill dela med sig av är att inte vara rädd för söka hjälp.

Att höra av sig till oss behöver inte vara ett livsavgörande beslut...

– ...ibland behöver man bara prata med någon lyssnar och förstår, säger hon.

Ämnen i artikeln
Andra läser just nu
Mer från: Krim
Mer från Läget