Regeringen storsatsar på stödlinje

Hans Lekedal mådde så dåligt att han försökte ta sitt liv. Det var för sju år sedan.

– Det är som att vara i ett rör. Jag upplevde att det bara var ett stort svart sammetstyg omkring mig, säger Hans Lekedal.

När han kom hem från sjukhuset mådde han inte bättre, han kände att det började gå åt fel håll. Han hade sparat numret till organisationen Minds självmordslinje och ringde.

– Tusan, det här går åt fel håll. Det här känns inte bra, tänkte Hans Lekedal innan han ringde.

Han berättar att all hans energi gick åt att ta upp telefonen och ringa samtalet. Då satte han ord på det som skavde, det var första steget mot ett bättre mående.

Alla borde ha numret i sin telefonbok, säger han.

Ungefär 11 000 vårdades för suicidförsök eller självskadebeteende år 2021, minst 1 200 personer varje år begår självmord. Även om antalet självmord i Sverige minskar räcker inte tempot för regeringen. De har lagt 22 miljoner kronor på att bygga en stödlinje som är öppen dygnet runt. Här ska de som mår dåligt och anhöriga kunna prata med utbildad vårdpersonal. Den ska vara klar i höst och sen hoppas regeringen att satsningen blir långvarig.

Men det är inte första gången skattepengar gått till något sånt här. Förr ansvarade Sveriges kommuner och regioner (SKR) för en sådan linje, men den lades ner. Dessutom har regeringens totala satsning på psykisk hälsa till SKR minskat den senaste tiden.

En av två stödlinjer

Till skillnad från regeringen har organisationen Mind drivit en självmordslinje som funnits mycket längre. Dit ringer ungefär 90 000 personer om året där volontärer pratar med folk dygnet runt. Då är frågan, vilken skillnad kommer regeringens satsning göra om det redan finns en självmordslinje?

– Jag önskar att folk hade andra omkring de kunde prata med, säger Raija Ziden.

Raija Ziden har varit volontär på Suicide zero, jobbat som gruppledare på Minds självmordslinje och har förlorat sin son i suicid. I dag är hon grundare för Hope, en organisation för efterlevande. Hon säger att självmordslinjen är sista instansen för dem som känner att de inte kan prata med någon. Hon uppmanar folk att prata och att inte bära på det jobbiga inom sig. “Vill du verkligen ta livet av dig?” brukar hon fråga, för egentligen vill folk bara komma bort från sin vardag.

Det var alltid kö. Alltid, säger Raija Ziden.

Många ringde till Minds självmordslinje och det var brist på volontärer. Speciellt på natten, säger hon. Så ser det fortfarande ut i dag, säger Lolo Westerman, presskontakt på Mind. Hans Lekedal och Raija Ziden pratar om ett “självmordsfönster” där man är mest impulsiv och att då hamna på telefonkö - det kan handla om liv och död.

– Det skulle bli ännu ett misslyckande. Varje missat samtal är ju risken att man är kvar i övertygelsen av att man inte fixar det här, säger Hans Lekedal.

Även om Minds självmordslinje är viktig och har kompetensen bygger den på volontärer som inte kan slussa den som ringer vidare in i vården. Den funktionen behövs också, tycker Raija Ziden. Regeringens satsning gör att utbildade personer kan ge rätt vård till den som behöver det. Det är stora förändringar, tycker Hans Lekedal.

Det blir bättre

I dag mår Hans Lekedal mycket bättre. Avklädd sitt svarta sammetstyg är han tacksam över vad folk gjorde för honom. Första steget var att prata om hur han mår och söka hjälp.

– Har du klarat de första två veckorna, ja då klarar du första halvåret med. Fixar du det, ja då fixar du också första året. Sen är det bara att köra på.

Och han skojar inte.

Jag är dödsallvarlig, så funkar det med psykisk ohälsa.

Vändpunkten kom när hans läkare ställde ett par blåa joggingskor på bordet och sa “nu ska du och jag börja springa”. Det var en gammal hobby som psykologen ville ta upp igen. Där satte han ett mål och fick då mening med livet. Han berättar att det hela kändes stort men steg efter steg, dag för dag lyckades han ta sig ur det negativa. Vägen hit var tuff för honom men han är glad för att ha tagit sig hit.

– Det är alltid värt det. Det är som att springa maraton, säger Hans Lekedal och skrattar till.

Var uppmärksam om någon beter sig annorlunda, fråga och prata om det, säger han. Till de som mår dåligt hälsar Hans Lekedal:

– Man kan tro att ingen annan människa i hela världen mår så här dåligt. Det stämmer inte. Det du känner inom dig syns inte utanpå dig. Därför måste du våga berätta vad du känner och upplever.

Vi söker socialminister Jakob Forssmed för en kommentar.