Nej till NHV

Den 6 februari i år står de för första gången utanför Socialstyrelsen i Stockholm. Då har Morwyn le Fay fått nog och anordnar en protest som ska pågå fram till augusti. I samband med den pågående protesten kom Socialstyrelsens beslut att göra delar av den könsbekräftande vården till nationell högspecialiserad vård, NVH. Ett beslut som lett till ytterligare missnöje.

– Jag är trans själv. Situationen för mig och många andra som söker sig till transvården i Sverige är just nu oacceptabel. Något behöver göras. Vissa får vänta i upp till två år. Under tiden vi väntar kommer människor till skada och ja, nya beslut tas, men vi får inte bättre hjälp.

Det nya beslutet

Beslutet att vård vid könsdysfori ska bli en del av NHV kom tidigare i år. Målet är att vården ska få en högre kvalitet och blir mer likvärdig i hela landet. För att få bedriva denna typ av vård måste regionerna ansöka om tillstånd och granskas. Den 8 mars meddelade Socialstyrelsen hur den könsbekräftande vården ska omstruktureras. Åtta enheter ska i samband med beslutet bli tre, men då ingen av de tre enheterna möter alla krav kommer dessa att samarbeta med ytterligare tre enheter. Beslutet oroar Morwyn:

– Det finns ingen information om hur länge jag och andra kommer behöva vänta och att nu ha färre alternativ att kunna gå till gör mig rädd.

Den långa väntan

Väntetiden är inte Morwyn ensam om att uppleva. Kötiderna är för långa till könsbekräftande vård, det konstateras i en rapport från 2022 gjord av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Unga berättar i samma rapport om hur psykiskt påfrestande det är och att det kan bli en klassfråga då de långa väntetiderna leder till att personer söker sig till privataktörer, något som alla inte alla råd med.

Kravet på en diagnos

För att få tillgång till könsbekräftande vård måste först en remiss skickas till ett könsidentitetsutredningsteam. Det är kön till denna utredning som blivit lång. Även utredningen kan ta cirka ett år, ibland kortare, ibland längre. Syftet är då att fastställa en eventuell könsdysfori-diagnos. Detta är en annan anledning till Morwyn le Fays protest.

– Att det räknas som en diagnos är ett problem. Att det också är möjligt att nekas att få den diagnosen vilket i sin tur betyder att man nekas hjälp och behandling, är ytterligare en del av problemet. Helt plötsligt blir målet att få en diagnos vilken räknas som en mentalsjukdom. Det är en sjukdom att vara trans.

Socialstyrelsen svarar

– Vi vill att köerna blir kortare, det är inte acceptabelt att tillgängligheten är så dålig. De enheterna som har fått tillstånd har krav på sig. Vi kommer årligen följa upp bland annat hur kösituationen och tillgängligheten ser ut vilket är en viktig del av det här beslutet.

Det berättar Kristina Wikner, enhetschef för högspecialiserad vård på Socialstyrelsen. Kristina Wikner är medveten om den tidigare kritiken och ser det nya beslutet som en möjlighet att förändra transvården.

– Vi vill förbättra möjligheten att samla olika kompetenser som behövs för att göra kvaliteten och omhändertagandet bättre och då också tillgängligheten bättre.

Morwyn le Fay är däremot fortfarande orolig. Kravet på att diagnostiseras som ett första steg kvarstår.

– Själva anledningen till att man skickar in en remiss är för att få en diagnos. Efter en utredning kan de neka dig den. Det innebär att ett möjligt utfall är att du skickar in, väntar år som det ser ut just nu, och sen går igenom en utredning under ytterligare en tid och i slutändan nekas du att överhuvudtaget få behandling. Jag upplever att detta problem inte belyses nog, berättar Morwyn.

Kan den långa väntan bli kvar?

– Det finns alltid en risk men risken hade varit större om vi inte hade fattat det här beslutet. Nu följer vi årligen upp både tillgänglighet, volymer, kvalitet och vi ställer också krav på samverkan, forskning, utveckling och utbildning inom det här området. Alla de kraven syftar till att vården ska bli bättre. Det finns såklart inte några garantier men genom uppföljning kommer vi kunna agera om det inte blir så, berättar Kristina Wikner.

Protesten fortsätter

Morwyn le Fay är öppen för att se hur Socialstyrelsens förändringar positivt kan påverka vården men vill också betona hur kritisk situationen är.

– Många av de förändringarna som ska ske i och med NHV kan vara bra men det får inte ta för lång tid. Barn, unga och vuxna kommer till skada bara under väntetiden.

Därför fortsätter protesten.

– Vi vill att Socialstyrelsen ska se oss. Vi vill vara en påminnelse om att det finns folk som är missnöjda. Det spelar ingen roll att vi kanske inte är mer än en eller två personer varje dag. Vi syns.