– Man räknar med att det i Sverige idag finns mellan 100 000–150 000 hemlösa katter, säger Astrid Åkesson på Södertälje katthem.
En del av dessa är födda i hemlöshet medan andra är katter som sprungit vilse eller helt enkelt övergivits av sina ägare. En del av dessa ägare lever kanske i tron att om de släpper ut katten så klarar den sig själv.
– Det är den största myten. En katt klarar sig inte ute, säger Linnea Mohlin på Katthjälpen i Malmö.
Att medvetet överge sin katt är ett brott enligt djurskyddslagen men katthemmen får ständigt in nya individer som de ska hitta ansvarsfulla ägare till. ”Sommarkatter” är snarare ett ”åretruntfenomen” berättar Astrid Åkesson.
Men att skaffa katt får inte vara någon impulsgrej. Både i Malmö och Södertälje märker man av en viss ökning av intressenter i karantänstider. Det ställer höga krav på katthemspersonalen att verkligen hitta rätt ägare och inte bara någon som känner sig ensam just nu.
– Det är många som vi kan avboka direkt, säger Astrid Åkesson.
Hon konstaterar att när de pratar med adoptionsintresserade är det ofta så att det som passar idag inte kommer passa senare. Men det gäller även i mindre extrema tider. Det är ofta kattadoptörerna inte tänkt igenom hur det skulle vara att ha katt ordentligt.
Att ha katt innebär inte bara skoj och mys utan är också ett långt ansvarstagande för en annans liv. Astrid Åkesson berättar att många inte tänker på att katten kan leva i 15–20 år och att det kostar en hel del med veterinärbesök, försäkringar, tandvård, mat och annat som kan behövas.
Ett av de ansvar man som ägare inte kommer undan från 15 juni 2020 är att se till att ens katt inte förökar sig oplanerat. Enligt Jordbruksverkets rekommendationer innebär det att utekatter ”bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat.”
Ett litet steg i rätt riktning enligt Linnea Mohlin men samtidigt behövs mer göras om man verkligen vill höja kattens status. Till skillnad från när det gäller hundar finns det fortfarande inget krav på ID-märkning i form av chip eller örontatuering när det kommer till katter. Och även om många idag ändå väljer att märka sin katt så vet inte alla att registreringen görs av ägaren.
– Vi får in ganska många katter med chip. Men när vi kollar finns de inte i registren. Jag tror att det beror på okunskap, säger Linnea Mohlin.
Bättre koll genom kunskap och register skulle antagligen kunna förhindra en del hemlösa katter. För som Linnea Mohlin säger:
– Då blir det svårare att bara slänga ut dem.
