De tre kanadensiska fallen representerade två goda exempel och ett dåligt exempel, medan de två svenska exemplen stod för två dåliga exempel. Men den generella slutsatsen var att First Nations, som Kanadas urfolksgrupper kallas med ett gemensamt namn, har större möjligheter att påverka beslut om nya gruvor än vad svenska samer har.
Relationer på plats avgörande
Det som utmärkte de goda exemplen var att företagen och urfolksgrupperna pratade, och samarbetade med varandra. Ett exempel på det var att personer som representerar First Nations jobbade i gruvföretag och kunde påverka verksamheten med sina kunskaper och perspektiv.
Det fanns också avtal som tvingade företagen att ge First Nations inflytande. De var också förpliktigade att ge tillbaka till lokalsamhället genom att erbjuda utbildning och jobb. Forskarna såg att det var positivt om grupperna var nära sammankopplade, eftersom att deras visioner om framtiden då blev mer lika och därför lättare att genomföra.
– Det här är faktiskt ömsesidigt uppskattade relationer och det här projektet har hög acceptans, sa Karin Beland Lindahl, som har koordinerat projektet, om en urangruva i Saskatchewan i Kanada som var med i studien.
Ofta har First Nationrepresentanter också politisk makt över företagen, som folkvalda i lokala politiska församlingar.
Gruvans placering spelar roll
En annan viktig orsak till att gruvor inte orsakar stora konflikter är deras geografiska placering. I de fall där konfliktnivån är hög har det varit så att gruvorna stört områden som är viktiga för samer och kanadensiska urfolk.
Urfolkens åsikter måste tas med
Den 31 mars i år gick en ny lag igenom i Sverige som slår fast att svenska samers åsikter måste tas med i beräkningen när man gör projekt som påverkar deras traditionella marker eller rennäringen. Lagen har fått kritik från Svenska Samernas Riksförbund som menar att förslaget inte lever upp till urfolksrättens krav. I Kanada finns redan en sådan praxis som kallas: ”Duty to consult”. Ju större påverkan beslutet har, desto mer inflytande ska First Nations ha i beslutet.
När studien presenterades var Jenny Wik Karlsson som är verksamhetschef på Svenska Samernas Riksförbund med. Hon sa då att det är viktigt med samråd, men att de inte nöjda förens de ser att politikerna verkligen lyssnar på deras åsikter.
– Många byar sitter på samråd på en ojämlik spelplan och man är trött. Det tror jag grundar sig på att man inte får gehör för sin rätt, säger Jenny Wik Karlsson.
Starkare rättsligt skydd
I studien konstaterar forskarna att Kanada har ett starkare rättsligt skydd för sina urfolk än vad Sverige har. Bland annat är urfolks rättigheter i Sveriges grundlag svagare än vad de är i Kanadas grundlag. Jämfört med hur det är i Sverige så fungerar också Kanadas högsta domstol som en enande kraft som bevakar urfolks rättigheter. Det finns också mer rättspraxis i urfolksfrågor. Det betyder att det finns fler gamla domar och fall som funkar som vägledning.
De dåliga exemplen liknar varandra
Ett av de svenska fallen i studien var gruvan i Gállok, eller Kallak som det heter på svenska, utanför Jokkmokk. Regeringen gav grönt ljus till gruvan för en knapp månad sedan. Detta trots att FN varnat för att en gruva i Gállok kan förstöra världsarvet Laponia, och att svenska samer varnat för att gruvan kan förstöra rennäringen.
Precis som i exemplet med gruvan i Gállok mötte företaget Taseko Mines gruva också protester från urfolk. Gruvan var tänkt att ligga vid en fiskesjö som är viktig för urfolksgruppen Tsilhqot'in i provinsen British Columbia.
För två år sedan ratificerade British Columbia FN:s deklaration om urfolks rättigheter, som första provins i Kanada. Trots det var konfliktnivån hög mellan företag och urfolk.
Men till skillnad från det svenska fallet så stoppades gruvan i British Columbia. Högsta domstolen gav Tsilhqot'in rätt, med hänvisning till deras långsiktiga ägande.
