Varje morgon klockan 06.00 infinner sig Anette Gustawson i ladugården. Korna ska mjölkas och fodras, bäddarna ska göras rena och kalvarna ska få sin mjölk. En februarimorgon märker Anette Gustawsson att något är annorlunda när hon kommer in i ladugården. Tre kor står på en annan plats än vad de brukar. De ser uppskärrade ut, står intryckta i ett hörn och stirrar skrämt på henne.

– Jag blir illamående. Vi har varit beredda på detta, men när det väl händer är det en annan sak.

Anette Gustawson går igenom filmerna från övervakningskameran i ladugården. Och mycket riktigt. Trots att linsen är täckt av damm syns fyra personer som går runt med ficklampor bland korna. Det starka ljuset skrämmer korna som stressat flyr undan.

Var fjärde lantbrukare i Sverige blev under 2018 utsatt för trakasserier från djurrättsaktivister eller kände någon som blev det, enligt statistik från Lantbrukarnas riksförbund. Anette Gustawson är en av dem som har pratat öppet om trakasserierna i media

– En lantbrukare kom fram till mig och grät. Hon tyckte det var så bra att jag stod upp för detta. Hon berättade att hon själv inte vågade.

Från och till kommer det klipp i media från djurrättsaktivister, som visar vanvård av djur på svenska gårdar. Till exempel visade Uppdrag granskning tidigare i år en film inifrån en Arlagård, där korna var sjukligt magra och gick omkring i sin egen avföring.

Anette Gustawsson tycker inte att det är rättfärdigat att göra olaga intrång, även om det i vissa fall gör så att man upptäcker vanvårdade djur.

– Det är aldrig okej. I så fall ska det vara okej att smyga in hos familjer där man misstänker att barn far illa och filma dem på nätterna för att se om de har smutsiga kläder på sig när de ligger och sover. Det blir absurt.

”Man kan skrämma folk till att sluta föda upp djur”

En av de mest radikala djurrättsaktivistgrupperna i Sverige är Djurfront. Medlemmar inom gruppen har bland annat uppgett att många av dem skulle stötta mord och jämfört djurindustrin med massutrotningen av judar under andra världskriget.

Läget har pratat med Arvid. Han är 21 år och var en av dem som startade upp Djurfront för två år sedan. Det började med att han såg ett klipp på Youtube som handlade om djurindustrin. Detta ledde till att han blev vegan och började engagera sig i Djurfront. Sedan dess har han inte ifrågasatt sina åsikter.

– Men det såklart att man har kommit längre i sina tankar. Till exempel kunde jag tidigare säga att kor blev inseminerade, men nu säger jag att de tvångsinsemineras eller våldtas, för det är vad det är.

Arvid berättar att han som liten hade husdjur. I dagsläget anser han att alla djur som avlas är förtryckta, och i framtiden hoppas han att husdjur inte fortsätter födas upp.

– Innan jag blev vegan så var jag inte den som älskade djur. Men när man blir vegan så ser man djur för vad de är. Jag insåg att djur tänker och att djur vill leva.

Arvid anser inte att vi lever i en demokrati. Han menar att om vi hade gjort det så hade djur inte varit förtryckta. Våld tycker han är rättfärdigat för att man ska bli lyssnad på.

– Ingen lyssnar på en när man är tyst. Ibland vill man det ska gå snabbare. Sen får man ta de moraliska konsekvenserna.

– Man kan skrämma folk till att sluta föda upp djur. Det är en stor glädje när en gård stänger ner så att djur inte behöver leva i misär för att sedan dödas.

Arvid vill inte kommentera om han själv har använt sig av våld eller begått olagliga handlingar i sin aktivism. Han betonar att det viktigaste för honom är att alla djur ska leva i frihet.

– Insekter är också djur. Det är lika fel att plåga en mygga som det är att plåga en hund. Det är samma sak och lika stor skada för den som blir drabbad.

”Ibland går kor på slakt”

Anette Gustawsson har alltid gillat djur och som barn vill hon bli veterinär. Bönder luktar bara illa och är konstiga människor, tänkte hon då. När hon pratar om kor är det med värme i rösten.

– Det absolut bästa med mitt jobb är kossorna. Jag brukar säga att de är helt fantastiska djur. Så otroligt tillgivna, stora och snälla. De ger bara massa kärlek.

– Jag tycker att det svenska folket har kommit alldeles för långt ifrån hur det går till på en bondgård. Jag vill vara ärlig och berätta att ibland går kor på slakt. När kon är hos mig gör jag allt jag kan för att hon ska må så bra som möjligt. Men sen blir hon fantastiskt bra mat på en tallrik också. Så fort hon är död så är själen borta. Det är svårt att förklara, men så fungerar jag.

Efter att djurrättsaktivisterna bröt sig in på Anette Gustawsons gård blev hon nojig. Hon började kolla övervakningskameran live på sena kvällar och nätter. En natt tyckte hon att hon såg folk i ladugården igen och hennes man höll med. Då sprang de ut och ringde polisen. Men den gången tror Anette Gustawsson inte att det var någon där, det vara bara hennes hjärnspöken som fick henne att se dem i övervakningskameran.

– Jag är fortfarande nojig. Djurrättsaktivisterna finns i bakhuvudet nästan hela tiden. De skrämmer oss till tystnad, vilket är helt horribelt sjukt.

Arvid heter egentligen något annat.