Den 24 februari 2022 invaderade Ryssland Ukraina. Mariia, som enbart vill publiceras med förnamn, var i Lviv när flyglarmen ljöd.
– Jag minns inte så mycket från själva dagen. Bara att vi skulle fly, och att allt kändes väldigt konstigt.
Mariia försökte ta sig ur landet med en annan familj, som hon då var på besök hos. Föräldrarna var kvar i familjehemmet i Kiev. De tänkte att kriget inte skulle bli så långvarigt, och det viktigaste var att Mariia var säker.
Därför tog sig Mariia, tillsammans med den andra familjen, till Polen som ett första steg. De reste i fullastade bussar på högtrafikerade motorvägar. Mariia säger att hon aldrig sett så många människor på väg mot samma håll – ut ur landet.
Tanken var att de därefter skulle ta sig till Tyskland med tåg. Men väl på stationen insåg de att tåget var fullt, de fick inte plats. På en skylt såg de sin sista utväg – en färjeavgång mot Trelleborg.
– Det var bara där vi fick plats. Jag hade aldrig hört talas om Trelleborg tidigare, visste knappt vilket land det låg i, säger Mariia.
Så färjan fick det bli.
Fast i Sverige utan legitimation
Två dagar tidigare hade Mariias pass gått ut. Hon tvingades därför att fly landet på sitt utgångna pass.
– Det gjorde ingenting då. Det var så mycket folk som skulle in i Sverige så gränskontrollen hade inte tid att bry sig om sådant, säger hon.
Efter några veckor fick Mariia ett uppehållstillstånd i Sverige. Nu kunde hon börja jobba, men saknade fortfarande giltig legitimation. Det var därför svårt att få betalt.
– På mitt första jobb gick det bra. Chefen var okej med att betala ut kontant. Det var först på mitt andra jobb som det blev ett problem.
Hon tog ett jobb på en städfirma, där chefen lämnade ut lönen i checkar. När hon gick till banken i slutet av månaden för att hämta ut sin första lön var det omöjligt – hon fanns inte i systemet.
– Det var väldigt frustrerande. Jag hade jobbat och hade pengar på papperet, men kunde inte använda dem.
Under det första året försökte Mariia få ett nytt pass skickat till sig. Hon fick till slut svar från ambassaden i Ukraina. De skulle skicka passet, men prognosen för leverans var nästan ett år.
– Även om det skulle ta riktigt långt tid var jag glad över att ha fått ett besked, nu behövde jag bara vänta.
Till slut anlände passet. Samtidigt kunde Mariia inte resa utomlands. I Ukraina finns det två pass – ett för inrikesresor och ett för utrikes. Det som Mariia fick var det förstnämnda.
Reste ner till Tyskland passlös
Mariia försökte kolla upp hur man kunde få tag på ett utrikespass. Tydligen fanns det bara passexpeditioner i Berlin och Prag som hade möjlighet att utfärda ett sådant. Mariia bestämde sig för att åka ner till Tyskland. Hon tog tåget och hoppades slippa passkontroller. En riskfylld resa.
– Jag var livrädd, försökte se så svensk ut som möjligt när vi åkte över Öresundsbron till Danmark. Jag la fram en snusdosa på brickan framför mig när tågkonduktören gick förbi, säger hon.
Även inresan i Tyskland passerade utan problem. På passexpeditionen presenterade sig dock ett nytt problem. De kunde inte hitta Mariia i systemet.
– Jag förstod ingenting, jag höll mitt inrikespass i handen. Men de kunde inte registrera det, berättar hon.
Mariia ringde Migrationsverket i Sverige och förklarade situationen. Efter ett långt samtal framgick det att passet som hon höll i handen inte var giltigt trots allt. Det var här den byråkratiska mardrömmen började, säger Mariia. På papperet fanns hon fortfarande inte.
Omöjlig situation
För att inrikespasset som Mariia hämtat ut ska börja gälla, krävs det att Sverige skickar ett fysiskt brev till Ukraina med en bekräftelse på att Mariia har tagit emot det. Det är först när brevet anländer som passet börjar gälla. Ingen hade någon som helst aning om var brevet nu befann sig, även om det var bekräftat att det hade lämnat Sverige.
Idag har det gått ett och ett halvt år sedan brevet skickades. Hon säger att Migrationsverket inte känner till någon som hamnat i samma situation. Mariia tvivlar därför på att det någonsin kommer att bli bra – kanske måste kriget ta slut först.
Mariia vill främst ha passet för att besöka sina föräldrar, som hon inte har träffat sedan kriget började. Hon håller kontakt med Migrationsverket, men det finns inga utsikter alls på när passet kan börja gälla. När bekräftelsen väl når Ukraina måste hon dessutom göra ännu en passlös resa ner till Berlin.
– Jag är verkligen fast i en omöjlig situation. Men jag försöker att inte tänka på det så mycket, nu när jag inte kan göra något åt det, säger Mariia.
Hon bor nu med sin svenska pojkvän och planen är att börja på Konstfack nästa år. Mariia försöker se positivt på framtiden.
– Jag vill bli grafisk designer, och lära mig svenska flytande.
