Läget har tidigare rapporterat om att försäljningen av Majblomman under 2020 skedde digitalt, vilket resulterade i ett tapp på intäkter från över 60 miljoner till 10 miljoner kronor.
Majblomman delar ut direkt ekonomiskt stöd till barn i behov av det mest nödvändiga, och i en tid av ökad ekonomisk otrygghet för många familjer har pandemin på så sätt drabbat dubbelt.
Majblomman har de senaste tolv månaderna följt barn från särskilt utsatta områden, där ekonomin, hälsan och skolresultaten ligger under genomsnittet.
— Vissa av våra föreningar har märkt av fler ansökningar om ekonomiskt stöd till barn på grund av pandemin. Andra uppfattar att barns behov i närområdet har ökat utan att det har lett till kontakt med Majblomman, vilket vi håller på att utvärdera. Att de barnen vi finns till för har dragit ett orimligt tungt lass under pandemin är vi säkra på, säger Majblommans generalsekreterare Tove Lindahl Greve.
Verkligheten för dessa barn och ungdomar kan vara svår att sätta sig in i för de flesta svenskar. Nu är tillvaron ännu hårdare. De tankar som vanligtvis snurrar i ett barns huvud - läxor, kompisar och bus - har bytts ut mot ett större vuxenansvar.
— Jag tycker att barnen och tonåringarna har flyttat sitt fokus. Det basala har blivit viktigare: mat och hyra. Jag vet att barn oroar sig för vad som händer när mammas a-kassa tar slut, säger Saida Ahmed, projektledare för Majblomman i Angered.
Egzona Gerbeshi, verksamhetsutvecklare på Majblomman i Malmö, fyller i.
— Det ligger en slags hopplöshet i luften, men så har det alltid varit i grunden för barn som växer upp utan pengar. De upplever att de måste vara realistiska. De får inte drömma. Deras grundinställning är att inte tänka på sig själva.
Nu hoppas Tove Lindahl Greve att regeringen satsar på att säkerställa jämlika förutsättningar för barn och unga.
– Familjens ekonomiska ställning ska inte få bli avgörande för hur barn kommer ur pandemin. Majblomman vill se ett konkret åtgärdsprogram med riktade resurser där barnperspektivet prioriteras och appliceras på den skenande samhällskris som negligering av barn i fattigdom innebär, menar Lindahl Greve.
