Kvinnlig könsstympning: Brott mot flickans kropp

Könsstympning är ett brott mot svensk lag och mänskliga rättigheter. Enligt Unicef könsstympas trots det omkring 3 miljoner flickor varje år världen över. En rapport från Socialstyrelsen, publicerad 2015, uppskattade att det bodde cirka 38 000 könsstympade flickor och kvinnor i Sverige 2012. Könsstympning är en mycket gammal tradition som förekommer i cirka 30 länder i världen, främst i Afrika, mellanöstern och Asien. Traditionen är inte kopplad till en särskild religion utan snarare till oskuldsnormen och idén om att flickors och kvinnors kroppar och sexualitet ska kontrolleras. Amelmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm tar emot flickor och kvinnor med erfarenhet av kvinnlig könsstympning. På denna specialmottagning jobbar Cecilia Berger som biträdande överläkare. Hon betonar att det inte finns en given version av könsstympning som gäller för alla.

– Alla som har varit med om könsstympning har sina egna berättelser och upplevelser. Vissa minns det inte eller vet inte ens om att de är könsstympade. Andra minns det men inte som en traumatisk upplevelse utan som någonting som de själva ville för att höra till. Andra har blivit helt överrumplade, ovetandes vad de skulle bli utsatta för vilket lett till en traumatisk upplevelse, säger Cecilia Berger.

Alla som har varit mer om könsstympning har sina egna berättelser och upplevelser.

Kvinnlig könsstympning innebär att delar av det kvinnliga könsorganet tas bort, skadas och i vissa fall sys ihop utan någon medicinsk grund för ingreppet. Oftast görs det när flickor är mellan spädbarnsålder till tonåren. Könsstympning har inga positiva hälsoeffekter, istället kan det medföra negativa konsekvenser för flickans psykiska och fysiska hälsa. Enligt FN kan könsstympning bland annat leda till livsfarlig blodförlust direkt efter ingreppet och problem med att kissa, menstruera och föda barn senare i livet. Könsstympade kvinnor kan ibland också ha svårt att känna sexuell lust och sexuell njutning eller ha svårigheter att uppnå orgasm. Enligt Cecilia Berger kan det finnas många olika anledningar till dessa besvär.

– Det kan handla om att man minns könsstympningen som ett övergrepp mot sin kropp och underliv och minnet av det kan triggas när man försöker ha sex. Att underlivet förknippas med något smärtsamt och traumatiskt. Men det kan också handla om tabu och skam kring kvinnors sexualitet. Många har ingen koll på sig själv under midjan, säger Cecilia Berger.

Det kan handla om tabu och skam kring kvinnors sexualitet

Amelmottagningen hjälper kvinnor att få koll på sitt underliv. En undersökning med en spegel där det ges information och tips kring förspel, onani och sexhjälpmedel har hjälpt många kvinnor att lära känna sig själva bättre och att kunna uppleva sexuell glädje. Men enligt Cecilia Berger kan det kännas svårt för flickor och kvinnor som bor i Sverige att söka denna typen av vård.

– Vissa kvinnor har tidigare upplevt dåligt bemötande från vårdpersonal och är därför oroliga för att man ska döma dem eller deras familj som låtit göra detta mot dem när de var barn. Men även om det här är ett övergrepp mot ett barn som man önskar skulle upphöra är skillnaden till andra övergrepp att många föräldrar som utsätter sina barn gör det i tron att det är det bästa för barnet. Det handlar om mytbildning och att det är en norm som har funnits i tusentals år och det kan vara svårt att bryta mot denna normen, säger Cecilia Berger, som även är en del av utbildningsinsatsen Amelprojektet.

Projektet syftar till att slå hål på myterna kring könsstympning. Dessutom erbjuds det utbildning till vårdpersonal och andra yrkesgrupper i hur de kan bemöta flickor och kvinnor med erfarenhet av könsstympning på ett respektfullt, fördomsfritt och icke-dömande sätt. Projektets succé visar att det mest effektiva vapnet i kampen mot könsstympning och därmed i kampen för frihet, hälsa och jämställdhet för flickor och kvinnor i hela världen är information och utbildning. Därför är det i samband med kvinnlig könsstympning viktigt att våga prata, våga ställa frågor och att våga söka hjälp som enligt Cecilia Berger finns:

– Det finns jättemycket hjälp att få.

Det finns jättemycket hjälp att få