Till skillnad från andra länder bor svenska polishundar hemma hos sina hundförare som alltid också är poliser. Polisen Åsa fick sin hund Keegan när han var ett år gammal och hade precis hade gjort ett test som visade att han är lämplig för att bli polishund. Innan Åsa och Keegan kunde börja jobba ihop tränade de och gjorde ett prov tillsammans. Sedan dess har de aldrig lämnat varandras sida. Keegan och polisen Åsa jobbar, är lediga, har semester och är även sjukskrivna tillsammans.

– Är det så att han eller jag blir skadade då är vi båda två ur tjänst. Jag är mer med Keegan än med någon annan. Jag är med honom på jobbet men också hemma och även där är han gärna där jag är, om jag sitter och äter så lägger han sig precis bredvid. Han är väldigt nära jämt. Det blir verkligen så att man blir ett team i allt, säger polisen Åsa.

Är det så att han eller jag blir skadade då är vi båda två ur tjänst

Polishund och hundförare blir ett så bra team eftersom det finns både saker som hunden och saker där människan är duktigare på. Hundar har ett mycket bättre luktsinne än deras mänskliga kollegor. Därför är det exempelvis hundarnas uppgift att spåra upp människor som har försvunnit eller gått vilse. Hundar kan även hitta mänskliga kroppsvätskor som blod och sperma och föremål som vapen eller narkotika. Men Åsa förklarar att hunden inte skulle komma så långt med sin näsa utan att jobba i team med den mänskliga polisen.

– Om vi spårar i skogen kan Keegan spåra i en kilometer och hitta en liten nyckel eller en hylsa som gärningsmannen har slängt i lägen där det är helt omöjligt för mig att hitta någonting, exempelvis när det ligger massor höstlov på golvet. Men vi skämtar ibland och säger att det är jag som har hjärnan. Jag får vara den som tar honom till rätt plats och ge honom bra förutsättningar. Jag känner honom, vet vad som stör honom och vad som gör att vi får ett lyckat jobb.

Åsa minns en insats där Keegan och hon lyckades särskilt bra som team. De kom till en brottsplats där en skjuten person låg på marken. Det pågick en stor räddningsinsats med en landande helikopter, ambulanser och massor av poliser. Åsa bestämde sig för att ta ut Keegan ur tumultet för att leta efter några hylsor. Där fick Keegan plötsligt upp ett spår.

– Vi stack iväg en bit och jag tänkte att vi kanske jagar en gärningsman men så kom vi fram till ett dagisstaket där Keegan börjar skälla. När jag tänder upp pannlampan ser jag att det ligger en till person som har blivit skjuten på samma plats och sprungit hit på marken. Hade inte Keegan hittat den här personen hade ju dagisbarnen hittat honom dagen efter, säger Åsa.

vi stack iväg en bit och jag tänkte att vi kanske jagar en gärningsman

Som hundförare på Stockholms hundenhet jobbar man mycket ensam med sin hund. I denna ensamhet blir hund och hundförare ihopknutna med ett osynligt band som förmodligen är minst lika starkt och viktigt för polisens arbete som polisens avspärrningsband.

– Nyss jobbade vi natt och när vi satt i bilen och jag såg hans öron där tänkte jag gud vad konstigt, här sitter jag och jobbar med ett djur. Det är ju verkligen så att hela mitt liv hänger ibland på att han agerar som han ska och verkligen försvarar mig. Det är speciella djur och det blir väldigt starka band, säger Åsa.

när vi jobbade natt och satt i bilen såg jag hans öron och tänkte: gud vad konstigt