"Jag har aldrig varit så rädd"

Idag den 7 april är det ett år sedan terrordådet på Drottninggatan i Stockholm, där fem människor dödades och minst 15 personer skadades när en lastbil stals och körde på människor på gågatan. Under ett par års tid innan attacken i Sverige hade Europa skakats av flera stora terrordåd i städer som Paris, Nice och Bryssel.

Olivia Kahlin, 22, var på plats den 7 april. Hon jobbar som butiksbiträde på klädbutiken Monki och minns att det var en väldigt vacker vårdag och att hon stod och ansvarade för provhytterna på övervåningen.

– Det var ett av mina första jobbpass och jag minns att vi var mitt i ett jobbskifte, så vi var ovanligt många kollegor som var på plats, säger Olivia.

Strax innan 15 på eftermiddagen sprang skräckslagna kunder in i butiken. En tjej kom upp till övervåningen och grät hysteriskt. Ingen i personalen visste vad som hade hänt. Olivia berättar att hennes kollega bad henne ringa ner till lagret för att be dem stänga butiken. Hon gick till kassan för att ringa när hon genom fönstret såg kaoset nere på gatan. Där nere var det skadade människor, folk som sprang och blod.

– Jag förstod ingenting, men trodde att det var en bussolycka. Sen viskade den panikslagna tjejen till mig att det var en skottlossning utanför och det lät verkligen som det.

Personalen ringde butikens krisnummer som sa att de skulle gå ner på lagret och stänga in sig där. Väl där nere började de följa medias nyhetsbevakning om vad som hänt. Folk satte sig överallt bland kläderna och inne i köket för att kontakta sina anhöriga och få information.

Vid det här laget hade lastbilen kraschat in i Åhléns varuhus och den misstänkte gärningsmannen hade hunnit fly ner i tunnelbanan.

– Media skrev ju tidigt om lastbilen som kört över folk på Drottninggatan, men de skrev också om misstänkt skottlossning på Fridhemsplan och om gisslandrama på Åhléns. Vi hade ju ingen aning om vad som stämde. Folk uppe på gatorna hade antagligen mer koll på vad som hänt än vad vi hade och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det enda jag kunde tänka på var vilken väg jag skulle ta mig ut om någon kom ner här och började skjuta, berättar Olivia.

"Trodde aldrig det skulle hända i Sverige"

De allra flesta minns var de befann sig när de först fick höra om terrordådet.

15-åriga Tilda Mårtensson och klasskompisen Hanna Sjönell var tillsammans i skolan när informationen om attacken började nå ut.

– Vi satt på en NO-lektion när föräldrar började ringa för att kolla läget, säger Tilda.

– Jag minns att det kändes så konstigt att det hände i Sverige, fyller Hanna i.

Deras vän Mathilda Pantzar var också i skolan när hon fick reda på vad som hänt.

– Det var min kompis pappa som ringde och sa åt oss att inte åka genom stan. Jag vet att min bror hade planerat att åka in till stan precis då men hade somnat och missat bussen, berättar hon.

Alla tre beskriver hur de kände sig chockade och oroliga över att det hände i Stockholm. Även 13-åriga David Eckerdal minns dagen tydligt.

– Jag satt hemma med mobilen när jag fick nyheter om vad som hänt. Jag försökte ringa min pappa som jag visste var inne i stan. Först svarade han inte, men sen ringde han upp och berättade att han hade hört smällen. Då kunde jag lugna ner mig lite när jag visste att han inte var skadad, berättar David

Tiden efteråt

– Vi satt nog där nere på lagret i minst tre timmar innan polisen kom och släppte ut oss. Jag minns att jag var väldigt misstänksam först när de kom ner dit, berättar Olivia Kahlin som fortfarande inte hade full koll på vad som verkligen hänt.

Hon säger att det var svårt att veta vilka nyhetsnotiser som hade varit sanna, men att allt blev verkligt sekunden de släpptes ut.

– De flesta bröt ihop när vi väl slussades ut genom personalingången mot Drottninggatan. Där ute var det ju glas överallt, jag såg en skylt som rivits ner och det var massa blod på gatan. Vi tog oss direkt till Centralbadet där de hade ett tillfälligt kriscenter för skadade och chockade. Därifrån tog vi sedan sällskap med varandra hem då ingen av oss klarade av att vara ensam, men jag minns stillheten och den otroligt fina vårkvällen.

Oro för folkmassor

Olivia berättar om tiden efter dådet och beskriver en väldigt tung period.

– Jag var helt förstörd och tom de första dagarna. Det var inte förrän då jag verkligen insåg vad som hänt, men jag kunde inte känna något. Det tog verkligen lång tid innan det började kännas okej, men vi fick ett fantastiskt stöd från jobbet. De gav oss all frihet att själva välja när vi ville komma tillbaka, berättar hon.

Alla fick bearbeta det på sitt eget sätt. Hon berättar att vissa ville vara tillbaka så snabbt som möjligt och andra ville vänta lite.

– Idag mår jag bra och kan prata om det, men jag är ju såklart fortfarande påverkad.

Hanna Sjönell berättar att hon också påverkats av händelsen.

– Jag är ganska orolig av mig som person, så jag tänker på det ofta när jag är i stora folkmassor. Förra veckan var det en stor demonstration här i Stockholm och då tänkte jag på vad som skulle hända om någon skulle börja skjuta, berättar hon.

David Eckerdal nämner också att han kan känna sig orolig.

– Jag tänkte faktiskt på det nyss, om det skulle kunna hända igen här på Drottninggatan och vad jag skulle göra då. Jag vet ju faktiskt inte hur jag skulle reagera, säger han.

Medvetet samhälle

Sofia Gustafsson, 16 år, var inte på Drottninggatan men minns oron. Många av hennes vänner var inne i stan. Hon har sett en förändring i samhället.

– Jag tycker att samhället har blivit starkare och folk är mycket mer medvetna idag. Det diskuterades mest när det precis hade hänt, men vi har pratat om det i skolan och ämnet kommer upp igen varje gång det sker ett dåd någonstans i Europa.

Kjell Lindgren vid polisregion Stockholm säger att han förstår att det finns en oro och att det är polisens ansvar att alla ska få känna att de kan fortsätta leva som vanligt.

– Vi märker att befolkningen har en ökad medvetenhet, är mer vaksamma och fler hör av sig vid misstanke om hot. Samtidigt medförde även dådet en större omtanke hos befolkningen och en vilja att ta hand om varandra, säger han.

– Det är viktigt att prata. Som ung kanske man har en vuxen som är bra att prata med om man känner sig otrygg, säger Kjell Lindgren vid polisen.

Minneskonsert

I eftermiddag kommer en minneskonsert hållas i Kungsträdgården. Artister som Lars Winnerbäck och Sanna Nielsen kommer uppträda och konferencier är Mark Levengood.

Polispersonal kommer finnas på plats för att folk ska kunna känna sig trygga i den stora folkmassan.

– Det är viktigt för oss att alla ska få gå på minneskonserten utan oro. Kom gärna fram och hälsa på polis och prata lite. Det kan hjälpa om ni känner en otrygghet, säger Kjell Lindgren.