Igelkotten har länge varit en älskad invånare i svenska trädgårdar och parker. Men i dagsläget är arten klassad som Nära hotad (NT) i Sverige. Med en minskande population och flera hot, riskerar igelkotten att snart klassificeras som Sårbar (VU). Vart femte år uppdateras Rödlistan, en omfattande katalog över arter som riskerar att försvinna. År 2020 offentliggjorde ArtDatabanken i Uppsala den senaste versionen. Henrik Thurfjell, Miljööanalysspecialist på ArtDatabanken och expert på ryggradsdjur på Sveriges lantbruksuniversitet förklarar och betonar allvaret i situationen.
– Vi har nu säkra siffror som visar att igelkotten minskar. Trots att de inte har inventerats systematiskt tidigare, har vi fått data från Svensk fågeltaxering som tydligt pekar på en nedgång, säger han.
Igelkotten dör av flera olika skäl, både naturliga och antropogena. En av de största dödlighetsfaktorerna är den ökade biltrafiken. Många igelkottar blir påkörda när de försöker korsa vägar i jakt på föda eller partner. Thurfjell understryker att trafiken är en betydande faktor eftersom igelkottar rör sig långsamt och inte kan undvika bilar effektivt, vilket leder till många dödsfall.
Ett allt mer likriktat jordbrukslandskap, med färre små dungar och gömställen, har också bidragit till att igelkottarna minskat på landsbygden. Igelkotten syns numera mest i tätorternas trädgårdar, där de också möter nya faror. Thurfjell förklarar att robotgräsklippare, andra vassa redskap och kemiska bekämpningsmedel utgör allvarliga hot för igelkottarna i trädgårdarna.
– Många trädgårdar saknar dessutom buskar, snår och lövhögar där igelkottar kan söka skydd dagtid eller under vinterns dvala, säger Thurfjell.
En annan stor fiende är grävlingen, som har ökat i antal och därmed utgör ett större hot mot igelkotten. Grävlingar är skickliga jägare och kan enkelt bita igenom igelkottens skyddande taggar.
Klimatförändringar påverkar också igelkottens överlevnad, särskilt under vinterdvalan. Varmare vintrar kan störa igelkottens dvala och minska dess chanser att överleva till våren. Dessutom påverkar förändringar i landskapet igelkottens födosök. Thurfjell påpekar att skydd och mat under vintern är avgörande för igelkottarna. Den redan komplexa och allvarliga situationen förvärras ytterligare av det faktum att öppna komposter, rishögar och lövhögar minskar, förklararThurfjell.
Att vända trenden
Igelkotten finns främst i kulturbygder i Götaland, Svealand och längs Norrlandskusten. De är vanligare i områden nära mänsklig bebyggelse, som villasamhällen och parker, än i ren jordbruksbygd. Det finns dock regionala skillnader. I Västra Götaland har antalet igelkottar minskat, medan arten uppges öka och sprida sig i Norrlands kustland.
För att motverka denna negativa trend krävs insatser från både allmänheten och myndigheterna. Att skapa säkra passager över vägar och skydda igelkottarnas naturliga livsmiljöer är avgörande.
För de som vill hjälpa igelkottarna på egen hand rekommenderar Thurfjell att man gör sin trädgård igelkottsvänlig genom att erbjuda gömställen och mat. Han påminner om hur små åtgärder kan göra stor skillnad. Att sätta ut vatten och mat, särskilt under torra somrar, kan vara livsviktigt för igelkottarna.
Igelkottens framtid hänger på människans förmåga att reagera på de hot som arten står inför. Genom att vidta konkreta åtgärder och öka medvetenheten kan igelkottens roll i den svenska faunan säkerställas. En positiv effekt av igelkottens rödlistning kan vara att det väcks ett större intresse för djuret hos forskare och allmänheten. Vilket i sin tur kan leda till mer forskning och säkrare svar på varför populationen minskar.
– Genom att öka medvetenheten om igelkottarnas situation kan vi alla bidra till att skydda dem, säger Thurfjell.
