Gatan genom centrala Västerås är inramad av skyltfönster och tomma uteserveringar. Vintern i år är envis. Det är också Oliwer Rönnelin, som har en svår synnedsättning sedan födseln och vill se en förändring på hur samhället ser på ledarhundar.
I skuggan av hundförbuden: ”Det behövs mer kunskap”
Publicerad
Många med synnedsättning är inte välkomna till offentliga lokaler på grund av sina ledarhundar. Oliwer Rönnelin, 21, har haft ledarhund i ett år och är redan besviken på hur han blivit bemött.
– Till slut orkar man inte kämpa för sin rätt längre, säger han till Läget.
Oliwer tillsammans med ledarhunden Uzzi i hemstaden Västerås.
Diskrimineringslagen
Att avvisa någon från en offentlig lokal på grund av personens funktionshinder räknas som diskriminering, och är olagligt. Men personer med synnedsättning fortsätter att avvisas från bland annat restauranger, butiker och gym på grund av deras ledarhundar. Många ärenden har anmälts till diskrimineringsombudsmannen (DO), men inga har prövats i domstol. Flera av dem har istället lagts ner.
Oliwer ska ut och äta lunch. Strax framför hans vänstra sida promenerar labradoren Uzzi – Oliwers första ledarhund. Han fick henne för drygt ett år sedan, men har längtat efter att skaffa ledarhund betydligt längre än så. Idag är de på väg mot en av restaurangerna där de båda är välkomna. Längs vägen väjer Uzzi för hinder, stannar vid övergångsställen och håller undan för trafiken.
– Jag litar på att hon har koll, säger Oliwer.
Inne på restaurangen lägger sig Uzzi på golvet bredvid Oliwer, medan han berättar om vardagen i Västerås. Han flyttade hit i augusti och har sedan dess letat efter ett gym där han kan träna. Han har försökt bli medlem på tre olika gym, men ingen av dem tillåter att han har med sig hunden. Oliwer behöver henne för att kunna ta sig dit.
– Antingen handlar det om allergi eller att hon skulle vara i vägen, säger Oliwer, som fortfarande inte har hittat ett gym där han kan träna.
Labradoren Uzzi, med sin sele påkopplad.
Oliwer är inte ensam
Åsa Engman är en av många som delar Oliwers upplevelser. Hon är aktiv i föreningen Sveriges ledarhundsförare (SLHF) som driver ett arbete för att stärka synskadades rättighet att få tillgång till offentliga lokaler tillsammans med sina ledarhundar. Nästa onsdag, den 24 april, är det internationella ledarhundsdagen, en dag som föreningen brukar uppmärksamma lite extra.
– Jag önskar att det fanns en tydligare lagstiftning, säger Åsa.
Åsa promenerar i ett raskt tempo genom Tantolunden på Södermalm. Hon är på väg hem från jobbet. Bredvid henne går labradoren Speja i en vit sele med texten “Stör ej ledarhunden”. De har varit ett lag i snart sju år. När den vita selen är påkopplad arbetar Speja. Hon är fokuserad och uppmärksam på Åsas signaler. Men det syns att samarbetet mellan Åsa och Speja bygger på mer än bara inövade rutiner – det bygger också på tillit och kärlek.
Åsa Engman och ledarhunden Speja på väg hem från en arbetsdag.
Risken för hundallergiker
Åsa har vid flera tillfällen blivit nekad tillträde till restauranger, oftast med anledningen att de måste visa hänsyn till eventuella allergiker.
Allergiläkaren Pär Gyllfors förklarar att de flesta pälsallergiker framförallt märker av sin allergi när de är hemma hos personer som har hund, eller när de får direktkontakt med pälsen. Enligt honom är endast fem till tio procent av alla pälsallergiker så pass känsliga att de inte kan vistas i samma restauranglokal som en hund. Han har stor förståelse för deras besvär när de möter en hund, men tillägger:
– Jag ser det som ett större bekymmer att synskadade exkluderas från offentliga platser.
Jag kan inte tänka mig ett liv utan Speja
Väl hemma i lägenheten på andra sidan parken, när den vita selen kopplas av, är Speja ledig och beter sig som vilken labrador som helst. Hon viftar på svansen förväntansfullt medan Åsa fortsätter att berätta om SLHF:s arbete. På senaste tiden har det skett framsteg. DO har släppt en informationskampanj om ledarhundar och nyligen fick de första personerna diskrimineringsersättning från anmälda restauranger.
– Jag kan inte tänka mig ett liv utan Speja, säger Åsa om sin hund, som fyller nio i september.
Utveckling i rätt riktning
Informationskampanjen innehåller bland annat en broschyr som förklarar att ledarhundar inte är husdjur, utan hjälpmedel, och därför ska vara ett undantag från övriga hundförbud. Det förtydligas också att varje verksamhet är ansvarig för att göra sitt bästa i att skapa lösningar så att hundallergiker och ledarhundar kan vistas i samma lokal.
Oliwer tror att utvecklingen går snabbare i Stockholm, där fler personer med synnedsättning bor. Han är glad över att det går i rätt riktning, men tycker samtidigt att det finns mer kvar att göra.
– Det behövs mer kunskap.
1 min
1 min
2 min
1 min
3 min
