I prideparaden i Göteborg känner Mohamedi Kombo, 30, samhörighet och trygghet. Där svingas flaggor i regnbågens alla färger. I paraden syns stora leenden och deltagarna sjunger låten Y.M.C.A. I Sverige är det lagligt att vara homosexuell och Mohamedi Kombo tar glatt en bild med polisen, överraskad att de inte vill honom illa.
Hbtqi-personer nekas asyl: ”Kraven bygger på fördomar”
Mohamedi Kombo och Ibrahim är hbtqi-flyktningar som vill få uppehållstillstånd i Sverige. I Migrationsverkets trovärdighetsbedömningar upplever de asylsökande att det är svårt att bli betrodda.
— Så många har nekats, man ser dem gråta för att de inte kan åka tillbaka till sina homofobiska hemländer, säger Ibrahim.


Mohamedi Kombo växte upp i en muslimsk kultur med sin morbror i Tanzania. Han fick tidigt känslor för en killkompis men i moskén var homosexualitet en synd och homosexuella bar på demoner.
— Om jag upptäcker någon sådan skär jag huvudet av honom, sa morbrorn när familjen kom hem från moskén.
Mohamedi Kombo blev rädd för demonerna och kände igen sig själv i beskrivningen av att vara homosexuell. När han började inse sin läggning blev han deprimerad och försökte trycka undan känslorna. Några år senare upptäckte han att det fanns kända personer som han, och att det fanns länder där han skulle kunna vara sig själv.
— Jag kom till slutsatsen, som Lady Gaga säger, “I was born this way”.
När Mohamedi Kombo senare skaffade pojkvän på universitet upptäckte pojkvännens morbror dem och berättade för alla, både skolan och familjen.
— Det var den värsta dagen i mitt liv, i mitt land finns det ingen skillnad mellan en mördare och en homosexuell.
Mohamedi åkte till Sverige för att söka asyl. För att få asyl i Sverige som hbtqi-flykting måste man kunna prata om känslor detaljerat.
— I Afrika har vi inte erfarenhet av att prata om känslor, vi säger ”jag mår bra” eller ”jag mår dåligt”.
Kritik mot myndigheterna
Aino Gröndahl är asylrättsjurist på RFSL. Hon menar att Migrationsverket och migrationsdomstolen ställer olagliga krav på den asylsökandes berättelse. Krav som strider mot både svensk och internationell rätt. De kräver att den som söker asyl har specifika livserfarenheter och kan berätta detaljerat om känslor.
— Kraven bygger på fördomar om hbtqi-personer, det är inte alla som har gått igenom en “inre process”.
Aino Gröndahl presenterar i sin forskning att det ofta blir ett krav från migrationsmyndigheterna att den hbtqi-asylsökande förväntas ha känt skam inför sig själv.
— Det är extremt problematiskt att vi faktiskt har en situation i dag där våra svenska statliga myndigheter villkorar rätten till skydd med att hbtqi-personer måste känna självhat.
Om hbtqi-asylsökanden får avslag både av Migrationsverket och migrationsdomstolen blir de utvisade. De kan riskera både tortyr och avrättning i sina hemländer, berättar Aino Gröndahl. Det finns en pågående dialog mellan RFSL och Migrationsverket. Migrationsverket har tagit till sig RFSL:s rapporter, och att de visar att Migrationsverkets handläggare och beslutsfattare inte följer de egna riktlinjerna.
”Det pågår för närvarande ett intensivt samarbete med EUAA, andra länder, civilsamhällesorganisationer och forskare för att identifiera alternativa sätt att utreda hbtqi-personer, med fokus på individen.”, skriver Rustem Yunusov från Migrationsverket, till Läget.
Svårt att berätta sin historia
Ibrahim, 28, har kommit till Sverige från Uganda för att söka asyl. Även han berättar att man måste kunna beskriva sin historia detaljerat för att få asyl i Sverige som hbtqi-person.
— Vissa av oss är inte bra på att uttrycka oss, vissa är blyga vilket blir en utmaning.
Ibrahim kom till Sverige efter att hans sexuella läggning blev avslöjad i Uganda. Kort efter skedde ett inbrott i hans lägenhet, och tryggheten hotades.
— Jag kom hem och inget var taget, alla saker fanns kvar, för de ville ha mig.
Ibrahim var tvungen att fly och ska snart söka asyl i Sverige. Här känner han sig respekterad i organisationen Rainbow Refugees.

Maria Källner arbetar ideellt för organisationen Rainbow Refugees med att hjälpa asylsökande och nyanlända hbtqi-flyktingar. En sen tisdagseftermiddag kommer Maria Källner med andan i halsen till ett fik på Södermalm. Hon har suttit i samtal hela dagen för att hjälpa en familj, som precis fått asyl, med en sjukhusräkning.
— Det är lite som att du är uppvuxen i öknen och sen förväntas simma som en fisk i havet, beskriver Maria Källner asylprocessen.
Hon berättar att det är svårt för hbtqi-flyktingar att få asyl i Sverige. Organisationen finns till för att skapa queera aktiviteter men också för att hjälpa till med asylprocessen.
Mohamedi Kombo får sitt svar om någon månad. Om svaret är ja får han stanna i Sverige. Då får han hjälp med bostad och startar sitt liv här.
— Om jag får ett ja skulle det vara de bästa nyheterna i mitt liv.














