På Norra Reals gymnasium i Stockholm har antagningspoängen till samhällsprogrammet blivit högre. Men nivån på de nya elevernas kunskaper har inte förändrats.
– Det är väldigt tydligt vilka skolor som gett eleverna glädjebetyg i högstadiet, säger Hedvig Hansson som jobbar som svensklärare på Norra Real till Läget.
Dagens sista lektion är slut. En samhällsklass som går första året på Norra Reals gymnasium har precis avverkat 75 minuter svenska och nu försöker 26 elever ta sig ut genom den smala klassrumsdörren samtidigt. Det går sådär. Ingen i klassen vill stanna kvar i skolan en sekund längre än nödvändigt. Men så var det inte i höstas.
– Varje lektion var det några elever som stannade kvar och hade frågor, säger Hedvig Hansson.
Hon har jobbat som svensklärare på Norra Real i 15 år men aldrig har antagningspoängen till samhällsprogrammet varit så höga som de senaste åren. Aldrig heller har antalet elever som varit besvikna på betygssättningen i svenska under första terminen varit så många. Hedvig Hansson tror inte att det är en slump.
– Varje år kommer elever som saknar grundläggande kunskaper men som ändå förväntar sig toppbetyg för att de fick det på högstadiet. “Jag har alltid haft A i svenska” är en klassiker.
Men Hedvig Hansson tycker inte att man kan säga att alla elever vars betyg sjunker när de börjar gymnasiet per automatik fått glädjebetyg på högstadiet.
– Det är ett stort steg att gå från grundskolan till gymnasiet. Men om en elev kommer till gymnasiet med A i svenska från högstadiet och inte kan styckeindela, då kan man börja bli misstänksam.
Isabel Båge är 16 år och går första året på Norra Real. Hon tycker att hon fick ett rättvist betyg i svenska på högstadiet. Men i andra ämnen har hon tvivlat på om bedömningen var rättvis.
– Jag läste franska som modernt språk och där fick jag A. Men jag förtjänade nog ett C, säger Isabel Båge.
När hon i slutet av nian fick veta att hon skulle få A i slutbetyg blev hon lite förvånad, men mest glad. Det var inte förrän hon började gymnasiet som hon började fundera över om hon verkligen var värd betyget.
– När jag började här på Norra kände jag att jag nog borde ha lärt mig mer i högstadiet. Det blev en liten chock hur lite jag kunde.
Hedvig Hansson säger att hon och hennes kollegor är väl medvetna om vilka skolor som gett sina elever för höga betyg.
– Det är väldigt tydligt vilka skolor som gett glädjebetyg i högstadiet. Oftast är det friskolor som är sådana här nystartade “hitte-på”-skolor.
Magnus Henrekson är professor i nationalekonomi och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning. Han är utsedd av regeringen att leda en utredning som ska se över hur betygssystemet kan förändras för att motverka glädjebetyg och betygsinflation.
På frågan om varför skolor sätter glädjebetyg svarar han kort och gott så här:
– Den självklara anledningen är att det gör skolan mer eftertraktad att söka till.
Isabel Båge som går på Norra Real gick i högstadiet på en friskola på Östermalm i Stockholm. Hon vet inte varför hennes lärare gav henne ett A i franska.
– Hon sa att jag hade varit aktiv på lektionerna. Men jag hade ju fått C på alla prov så det känns sjukt att jag skulle ha höjt mig två betyg för att jag räckte upp handen liksom, säger Isabel Båge.
Isabel Båge säger att det nog finns fler ämnen där hon fick högre slutbetyg än vad hon fått på proven. Men hon känner inte att det påverkat henne mycket på gymnasiet. Efter den lilla chocken hon fick i början känner hon att hon kommit ikapp snabbt.
Men för andra kan omställningen ta längre tid.
Hedvig Hansson, svensklärare på Norra Real, märker av vilka problem den här omställningen kan innebära för eleverna.
– De blir jättestressade när de känner att de presterar på samma nivå som i högstadiet men får sämre resultat. Det är nog därför det är så många som stannar kvar och har frågor efter lektionerna i början. För vissa blir det en extrem prestationsångest. Så jag blir bara glad när jag ser att de har bråttom hem, säger Hedvig Hansson.
