Miami - Kuba - Belize - Mexiko - Tampa - Miami. Så såg den planerade rutten ut för samhälls treorna på Öckerö Seglande Gymnasieskola när det skulle göra sin sista resa tillsammans. Men skolfartyget T/S Gunilla fick aldrig lägga till i resans två sista hamnar. När coronaviruset bröt ut började världens länder stänga sina gränser. Istället för att segla i hamn i Miami fick eleverna segla i en annan riktning, över Atlanten, hem till Sverige.

Anne-li Olsèn är lärare på skolan och var även utbildningsledare ombord på T/S Gunilla under den långa resan över Atlanten. Hon berättar att beslutet om att resan var tvungen att avbrytas inte kom som en större överraskning.

– Till Karibien kom viruset ganska sent. Så det kom ju inte som en nyhet för eleverna alls, utan vi såg ju hur det eskalerade via Jon Hopkins sajt. Vi såg väldigt tydligt hur det spred sig. Så det var ju inte en överraskning egentligen, säger Anne-li.

Maja Grunnegård var en av de 44 elever ombord på T/S Gunilla som seglade den långa resan över Atlanten. Redan när de kom fram till Havanna på Kuba ställde coronaviruset till problem. Maja och en annan elev hade fått feber. Kubanerna tillät ingen att gå iland den första dagen för att försäkra att det inte var ett skepp lastat med corona som hade förtöjt vid Havannas hamn.

– Jag kände mig lite som boven i dramat. Nu när vi äntligen hade kommit till Kuba och ingen fick komma i land, så ligger jag där med feber. Så det kändes lite pissigt, säger Maja.

Anneli Olsén kände sig aldrig direkt orolig över att coronaviruset skulle ha smugit sig ombord och smittat eleverna men kunde samtidigt inte vara helt säker.

– Vi tänkte som man tänkte i övriga världen att vi i så fall får isolera de som tillhör riskgruppen. Jag bodde till exempel i en en-hytt. Då hade vi tänkt att jag får jag flytta ut och så får jag bo med eleverna istället. Och så får vi flytta in någon som behöver min koj istället.

När T/S Gunilla hade lämnat karibiska havet, gett sig ut på Atlanten igen och fjorton dagar hade passerat, det vill säga inkubationstiden för coronaviruset, kände sig Anne-li lugn igen.

– Då var vi ju verkligen i karantän. I en egen lite glasbubbla med våra egna baciller. Så det kändes ju väldigt tryggt.

Öckerö Seglande Gymnasieskola liknar på många sätt de flesta andra gymnasieskolor. På skolan som ligger på ön Öckerö utanför Göteborg ser skoldagarna ut som de brukar göra på landets gymnasieskolor, med lektioner i matte, historia, engelska och Idrott. Det enda som skiljer sig, det som gör Öckerö så speciell, är att eleverna en gång per läsår ger sig ut på en resa med segelfartyget T/S Gunilla. Resorna som pågår i ungefär två månader tar eleverna till alla jordens hörn. Den sista resan som samhälls-eleverna gör, när de går i trean, äger rum i Karibien. Resan som börjar och slutar i Miami har temat “en globaliserad värld”.

– Den här resan kan man väl säga kantades av corona och covid eftersom det eskalerade under resans gång.

Hans De Lind var Kapten ombord på karibien-resan. I två år har Hans varit en av ett antal anställda kaptener på barken T/S Gunilla. Trots att resan tog en häftig vändning tyckte Hans att situationen löste sig bra.

– Jag måste säga att allting gick väldigt bra. Överraskande bra, säger Hans De Lind.

När beskedet kom att USA skulle stänga sina gränser togs det avgörande beslutet.

– Till en början var det USA som stängde sina gränser i ungefär en månad. Så vi fortsatte nästan som vanligt. Men sen efter några dagar hade skolan ett möte där de bestämde sig för att ta hem båten till Sverige ige. Vilket jag tror var det rätta beslutet.

Lova Gustafsson var också en av de elever som var ombord på Atlanten-resan. Hon berättar att hon till en början kände sig orolig när beslutet meddelades.

– Alla trodde ju att han skämtade först. För det kändes så surrealistiskt. Vi andra var ju taggade på att få komma hem i tid och att få åka till Tampa. Men sen när det började landa, då kände jag direkt bara att det här kommer gå åt helvete, säger Lova.

Men snabbt skulle oron övergå till entusiasm.

– När man hann tänka på det och det hann landa då blev jag supertaggad. Jag älskar ju min klass och vi är supernära så jag kände att det skulle bli skitkul.

Med tanke på att eleverna hade packat för en resa i Karibien och inte för en resa på Nordatlanten fick de möjlighet till att köpa lite nya kläder innan de kastade loss igen. Även en vända till Walmart för lite nödtvungen godis-bunkring hanns med.

Följande 42 dagar tillbringades på öppet hav. Eleverna återgick till de vanliga rutinerna ombord. Utöver vakt arbete åtta timmar om dagen, lektioner och sömn var filmmaraton ett bra sätt för eleverna att få tiden att gå.

– Vi kollade på alla Harry Potter-filmerna, så då såg vi en varje dag, berättar Lova.

Den 28e april nådde T/S Gunilla Göteborgs skärgård och eleverna var äntligen hemma.

– Jag vet att sista natten så skrek de ute på däck att vi ser Marstrand, och det var det första svenska landet vi såg. Då var vi verkligen hemma, säger Maja Grunnegård.

Efter att ha levt till sjöss under flera månader var det inte helt lätt att vänja sig vid det gamla livet.

– När jag kom hem tänkte jag. Hur många minuter får jag äta på? Hur länge får jag duscha?, säger Maja.

Nästa resa som T/S Gunilla var planerad att göra skulle vara tillsammans med eleverna som läser natur på skolan, en resa som tyvärr blir helt inställd. Hur framtiden ser ut för Öckerö Seglande Gymnasieskola är, precis som i resten av världen, osäkert.

– Det spelar ingen roll vad vi vill, utan vi måste vänta på inte bara vad vår regering beslutar i framtiden, utan vi är ju också beroende av en massa andra länders regeringar och EU. Det är så mycket som måste falla på plats, säger Anne-li.

Samtidigt kommer Öckerö Seglande Gymnasieskola göra allt för att kunna fortsätta med skolans syfte och vision.

– Vi är ju Öckerö Seglande Gymnasium, så det är klart att vi vill ut i världen igen.

Erik Jenderbo