Klippor och träd omringar mig när jag landar på ön. I hörlurarna är det än så länge tyst, men det är inte svårt att föreställa sig ljudet av vågsvall komma nerifrån. En trappa leder mig genom en tunnel, och jag välkomnas av en knytnäve i marmor, riktad mot skyn så att pennan den håller i ligger i höjd med molnen. Bakom den, The Uncensored Library, med antika kolonner, fontäner, och balkonger som sträcker sig till båda periferier. Allt är byggt i spelet Minecraft, och inuti ligger Reportar utan gränsers initiativ att avslöja sanningen i länder som försöker dölja den.

The Uncensored Library är Reportrar utan gränser i Tysklands nya satsning att framhäva censurerade texter och utbilda unga om pressfrihet.

I flera länder i världen har oberoende media som tidningar och hemsidor blivit censurerade eller nedstängda av staten.

– Unga i dessa länder måste få lära sig om världen och bygga egna värderingar, men de får ingen tillgång till oberoende medier idag, sägerKristin Bässe, Media- och presschef för Reportrar utan gränser i Tyskland.

Spelet Minecraft har däremot lämnats orört av censurlagar. Med detta kryphål har Reportrar utan gränser samlat censurerade texter i The Uncensored Library, en onlineserver tillgänglig för alla. Än så länge har biblioteket samlat texter från fem länder.

I bibliotekets mitt ligger ett glasgolv, och undertill en världskarta i olika färger. Kartan under mina virtuella fötter representerar Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, organisationens rankning av 180 länders pressfrihet. Ovanför hänger tre våningar av flaggor som tillsammans med glastaket utgör en kupol över kartan. Om spelet inte tillät flygning hade det tagit lång tid att ta sig upp till böckerna bakom varje flagga, som förklarar pressfriheten i landet och motiverar dess plats i indexet.

På högsta våningen läser Rick, en sjuttonåring från Filippinerna, om sitt hemland. För honom var det inte bokens innehåll som fångade hans uppmärksamhet, utan byggnaden.

– När jag såg biblioteket för första gången var jag golvad av all tid och hängivenhet som skaparna har lagt ner på detta, och av jobbet som journalisterna gör trots riskerna som finns, säger han.

Andra i biblioteket tänker likadant. Serverns chatt fylls ständigt med meddelanden som berömmer byggnaden som tog 3 månader att bygga. För att vara en chatt i ett spel för barn och tonåringar är den förvånansvärt sofistikerad, något som Kristin Bässe har lagt märke till.

– Det är kul att se hur ungdomarna från hela världen utbyter deras erfarenheter av pressfrihet och lär sig av varandra genom biblioteket, säger hon.

Men ibland försvinner illusionen när ett homofobiskt skämt trillar in i chatten, och jag omedelbart transporteras tillbaka till mitt snabbnudeldoftande sovrum.

Från kupolen grenar det ut tre korridorer, och därifrån fem rum som har tillägnats texter från Egypten, Vietnam, Ryssland, Mexiko och Saudiarabien. Kristin Bässe berättar att länderna har både stora antal Minecraft-spelare och strikt censur, samt folk med kontakter till Reportrar utan gränser.

Rummen har monument som illustrerar hoten mot pressfrihet i länderna, och samhällskritiska texter på engelska och textens originalspråk. Egypten och Rysslands texter kommer från de blockerade hemsidorna Mada Masr respektive Grani, och Vietnams från den förvisade bloggaren och aktivisten Nguyen Van Dai.

Men i Mexiko och Saudiarabiens skär orden särskilt djupt – texterna är skrivna av de mördade journalisterna Javier Valdez och Jamal Khashoggi.

Precis som redaktionerna och journalisterna som tystats förut kan även servern blockeras i olika länder, berättar Bässe, men det är inget som oroar henne.

– Vi har gjort det möjligt att ladda ner biblioteket, så om ett land skulle blockera vår server kan andra ladda upp den på en annan, och sedan en annan, och så vidare. De kan inte blockera hela Minecraft direkt.

Den exakta framtiden för biblioteket är osäker, men Bässe menar att det blir i alla fall en framtid, och att Reportrar utan gränser vill fortsätta driva biblioteket, förhoppningsvis med fler texter och fler besökare.

– Om något hoppas jag att vi kommer inspirera andra till att göra egna bibliotek, och dessutom få folk att inse att spel inte bara är för att spelas, de kan även vara lärorika.