Efter en skjutning i Sätra centrum i Skärholmen i somras lämnades både barn och vuxna skärrade. Numera undviker många centrumet av rädsla. För att öka tryggheten startade Grace Caspers föreningen Blåuggla.
– Många tror att jag gör det här för att det är kul. Men jag gör det för att jag måste, säger hon till Läget.
I Sätra centrum har majoriteten av butikerna tvingats stänga. Grå stängsel har bytt ut det som tidigare var färggranna affärer. De flesta som går igenom centrumet gör det för att ta sig till tunnelbanan. Men från en lokal sprids musik ut till de förbipasserande. Inne i vad som liknar ett vardagsrum syns folk dansa och klappa i takt. I dörröppningen står en kvinna och välkomnar besökare med kramar och fika.
Kvinnan heter Grace Caspers och är anledningen till att så många har samlats i kväll. Den 7 augusti förra året sköts en man ihjäl mitt i Sätra centrum. Både barn och vuxna såg på när andra försökte rädda honom. Efter händelsen lämnade polisen Sätraborna med broschyrer, där nummer till Skärholmens stadsdelsförvaltning stod. Grace tyckte inte att Sätraborna fick tillräckligt med stöd.
– Alla som såg skjutningen blev traumatiserade, men det var ingen som stannade och pratade med dem, säger hon.
Hon berättar att skotthålen satt kvar i flera veckor. Till slut började barn leka med dem.
– Vi kände oss bortglömda. Skotthålen påminde oss varje dag om vad som hade hänt, säger hon.
Grace fick nog och bestämde sig för att själv göra något. Hon började med att täcka över skotthålen på väggarna med broschyrerna från stadsdelsförvaltningen. Sedan ringde hon till Sätra centrums ägare och frågade om det fanns någon ledig lokal hon kunde få använda. Tanken var att det skulle bli en plats där lokalbefolkningen kunde samlas och umgås.
– Jag ville att folk skulle kunna mötas och prata om det som hade hänt. Många gånger blir det som en tystnadskultur när det händer något, att man låtsas som ingenting, säger Grace.
Strax därefter fick hon tillgång till den övergivna apotekslokalen mitt i centrumet. Tillsammans med vänner och familj städade hon och fixade i ordning lokalen. Till en början visste de inte hur många som skulle komma, eftersom de märkte att många hade börjat undvika centrumet. Men snabbt fick Blåuggla regelbundna besökare. Nu kan vem som helst varje fredags- och lördagskväll svänga förbi och spela pingis, lyssna på bandet som spelar eller bara umgås. Folk i alla åldrar kommer hit. Ofta brukar ungdomar och äldre spela pingis tillsammans.
– Det är jättefina möten. Oftast har äldre kanske fördomar om att unga är på ett visst sätt, för att de inte har vågat gå nära. Men här gör man ju det, säger Grace.
Att skapa en trygg plats för just unga tycker Grace är viktigt. Speciellt för de som har det tufft hemma. Hon berättar att vissa ungdomar som kommer in bär vapen, men för henne känns det inte otryggt. Så länge man är här för att umgås är alla välkomna.
– Vi vill bara kunna visa att det finns vuxna här som bryr sig, säger hon.
Men vissa är skeptiska till Grace arbete. Det finns de som tycker att lokalen utsätter besökarna för onödiga risker. Det har bara gått en dryg månad sedan den senaste skjutningen i Skärholmen och enligt Grace är många rädda. Hon säger att centrumet ibland är stökigt och förstår varför vissa tycker att det är osäkert att ha lokalen där.
– Men det är just därför vi behöver vara här. När det har hänt saker i centrum har ungdomar kommit in hit för att söka trygghet, säger hon.
Majoriteten av responsen hon får är ändå positiv. Hon får ofta beröm, både i lokalen och på sociala medier. Men trots att uppskattningen glädjer henne känner hon sig ofta trött. Som ensamstående mamma med ett heltidsjobb blir lokalen ännu en sak att ta hand om. Ändå fortsätter hon att driva Blåuggla.
– Många tror att jag gör det här för att det är kul, vilket det är. Men jag gör det för att jag måste, säger hon.
