Fältbiologerna återställer våtmarker – vill göra skillnad på ”hemmaplan”

Platta gröna ängar kantas av ett täcke av gråa moln. Vore det inte för ett gäng reflexvästar som flitigt rörde sig fram och tillbaka längs myren hade detta kunnat vara ett vykort av Sveriges vanligaste sommarlandskap.

Mitt i vykortet står Fältbiologen Maximilian Näsholm, 23, och klipper ogräs. Han är en av ledarna i Fältbiologernas projekt att restaurera natur runt om i landet – där en våtmark utanför Enköping är först på tur.

För honom är det självklart att engagera sig för klimatet.

– På ett sätt har naturen alltid varit närvarande för mig. Och nu när jag blivit äldre handlar det också om en ökad medvetenhet att all natur riskerar att förloras.

Ska lära ungdomar om vattenrestaurering

Fältbiologerna är Naturskyddsföreningens fristående ungdomsorganisation. Glansdagarna kom efter den så kallade ”gröna vågen” på 70-talet, men än idag är det Sveriges största miljö- och klimatorganisation för unga. De organiserar allt från fågelskådning till trädinventeringar i olika delar av landet.

Projektet med att återställa förstörd natur kommer från MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor). Det är tänkt att lära ungdomar om vattenrestaurering och ledarskap. Men framförallt är det ett sätt för de som oroar sig för klimatet att göra verklig nytta.

– Klimatförändringar och miljöförstöring är något väldigt akut. Därför känns det skönt att göra något praktiskt, inte bara sitta hemma och oroa sig, menar Maximilian Näsholm.

”Göra skillnad på hemmaplan”

Tvärs över myren, bortom ett skogsparti, står Signe Rönnegård, 26, och grillar korv till alla hungriga volontärer. Hon är projektledare och står bakom Fältbiologernas nya satsning.

– Många tycker att det känns meningsfullt att få göra något konkret där man ser skillnad. Precis som klimatet är biologisk mångfald en global fråga. Men vi vill visa att man även kan göra skillnad på hemmaplan, säger hon.

Historiskt har många våtmarker i Sverige dränerats för att göra plats åt mer skog och åkermark. Enligt Signe Rönnegård har det lett till stora förändringar i ekosystemet. Tidigare har det främst påverkat djuren i området – men nu påverkar det även oss, menar hon.

– Vi märker nu att det här även slår tillbaka mot människor. Det leder till övergödning och att vi får samhällen som är mindre motståndskraftiga mot klimatförändringar och extremväder.

”Smörgåsbord av våtmarker”

Senare i år ska Fältbiologerna restaurera förstörd natur i Borlänge, Sandviken, Linköping och Järfälla. Men först ut är alltså våtmarken vid Tillinge kyrka utanför Enköping. Cassandra Telldahl Bjelkelöv, som jobbar som vattenrådgivare på Enköping kommun, hjälpte till att hitta platsen.

– Ungdomarna har själva valt den här platsen. Jag serverade dem ett smörgåsbord med olika våtmarker som vi har i kommunen.

Enligt henne är detta en av de viktigaste av de 50 våtmarkerna hon har att förvalta. Det är ett så kallat kvillområde – där flera vattendrag möts.

En av svårigheterna med vattenrestaurering, menar hon, är att alla våtmarker ser olika ut.

– Alla våtmarker har lite olika teman, vilket är kul, men också utmanande. Man kan inte ”copy-paste” ett annat projekt. Här i Enköping har vi ett väldigt platt landskap så om man pluggar diken kan det ge väldigt stora negativa effekter för jordbruket. Då tittar man kanske på andra åtgärder.

Eldsjälar behövs

Varje år restaureras runt tio kvadratkilometer våtmark i Sverige. Samtidigt så exploateras, enligt Naturvårdsverket, en lika stor andel mark till bygge av väg och järnväg. Ett steg fram – ett tillbaka.

Engagerade markägare och ideella organisationer, som Fältbiologerna, behövs för att fler våtmarker ska kunna restaureras. Och enligt Cassandra Telldahl Bjelkelöv är man helt beroende av eldsjälar.

Trots att hon själv står i ett dike och rycker vass en lördagsförmiddag, ser hon inte sig själv som någon eldsjäl.

– Jag är ju avlönad för att göra det här jobbet. Men om vi ska få friskt vatten till nästa generation behöver vi kraftsamla.

Signe Rönnegård hoppas att projektet gör att fler vill engagera sig för våtmarkerna.

– Fältbiologerna kan inte göra allt, men jag tänker att alla kan göra något. Vi vill dra vårat strå till stacken och visa att andra också måste ta ansvar, säger hon.