I november 2017 våldtog tre män i Malmö en kvinna med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Detta när hon var ute och letade efter hjälp efter att ha tappat bort sitt sällskap. Det var fem män närvarande varav tre utförde grov våldtäkt medan två såg på.
Kvinnan ringde polisen efter våldtäkten och polisarbetet startade. Hon blev förd till sjukhus där de hittade dna-spår från de tre gärningsmännen. Däremot gav inte dna-spåren någon träff i registren.
Efter ett långt polisarbete utan framsteg väntar nu de tre gärningsmännen på rättegång, detta skrev polisen på sin hemsida förra veckan. En av våldtäktsmännen blev tagen för ett brott som riskerar fängelse och blev därmed dna-topsad. Efter detta kunde de se att dna:et matchade med våldtäkten i Malmö 2017. De två andra männen kunde sedan spåras och när de blev topsade matchade även deras dna med våldtäkten.
Så här används dna i polisens arbete
Polisens presstalesperson Carina Skagerlind berättar för Läget att,
“Dna och utvecklingen på området har självklart en stor betydelse för polisens arbete och möjlighet att lösa brott”.
Vid exempelvis brottsplatsundersökningar kan polisen säkra bevis i form av bland annat dna, alltså biologiska spår från en människa. Att hitta dna kan vara viktigt när det inte finns några andra spår att gå på för att hitta gärningspersonen. Exempel på biologiska spår som innehåller dna är blod, saliv och hår.
När polisen samlar in dna från en brottsplats tar de en tops, doppar den i steril vätska och drar över ytan där dna påträffats. Efter detta lägger de topsen i en påse för att sedan skicka in det på analys för att få fram en dna-profil.
Dna:et hamnar sedan i ett register. Om dna:et inte kan kopplas till en person hamnar det i ett spårregister. Polisen har inte tillgång till alla medborgares dna. Men polisen har rätt att ta dna från en person som blir misstänkt för ett brott som har fängelse i straffskalan. Detta hamnar i ett misstankeregister. Om det sedan visar sig att personen inte begått brottet raderar polisen dna-profilen ur registret.
Jonas Axell, polisassistent och utredare i Jönköping, berättar att i mer än hälften av fallen när polisen kör okänt dna från en gärningsperson mot ett register med insamlat dna får de en träff vid första försöket. Han berättar även att mellan 60 till 70 procent får en träff inom ett år.
– Det är ett bra sätt att identifiera en gärningsperson på, berättar Jonas Axell.
