När 26-åriga Ellen Rosenblad var sju år gammal kom de första tecknen. Hon kände att hon var tvungen att sätta på sig kläderna på ett visst sätt. De skulle på och av tills det kändes perfekt. Hon var tvungen att känna sig perfekt.
Men det perfekta ögonblicket kom aldrig. Just då visste hon inte vad det berodde på - varför hon kände och agerade som hon gjorde. Och det skulle dröja lång tid innan hon förstod det fullt ut.
Under högstadiet cirkulerade existensiella frågor i huvudet. Och hon började ifrågasätta sig själv och sina relationer.
– Jag var så, tycker de ens om mig? Är jag ens äkta? Är jag på riktigt? Vem är jag? Vad är min plats i livet? berättar Ellen.
Kände att någonting var fel
När hon var mitt uppe i sin senaste relation beskriver hon det som att det smällde till på riktigt, och hon kände att någonting verkligen var fel. Hon tvivlade på kärleken, på känslorna och på sig själv.
Till slut ifrågasatte hon sig själv och sin relation till den grad att det var det enda som upptog hennes tankar.
– Jag kände att jag var tvungen att göra slut hela tiden.
När Ellen fyllde 25, 17 år efter att de första tecknen visade sig, fick hon diagnosen obsessive-compulsive-disorder (OCD), eller tvångssyndrom som det heter på svenska.
Enligt Svenska OCD-förbundet beräknas omkring 250 000 svenskar leva med OCD. För den drabbade innebär diagnosen att man upplever ofrivilliga tankar och handlingar till den grad att det påverkar livet. Diagnosen förekommer i många olika varianter, allt ifrån tvång kopplat till hygien eller mentala ritualer, till den mer okända varianten som Ellen lever med, nämligen relations-OCD.
Inte hört om den tidigare
Ellen berättar att hon innan hon fick diagnosen, inte visste vad det var. Hon hade aldrig hört om den tidigare.
– Jag kände verkligen att jag inte hade en aning om vad det var innan. Det finns ju så många subtyper av OCD.
När det gäller just relations-OCD, beskriver Ellen det som olösbara frågor som ständigt cirkulerar i huvudet. Tankar om hur kärlek ska kännas, och om det borde kännas på ett visst sätt.
Men det handlar också om en rädsla för att göra misstag i relationen, eller att bli mer kär i någon annan.
– Tänk om jag kommer vara otrogen i framtiden?
Just den tanken var en ständigt återkommande rädsla hos Ellen när OCD:n var som värst. Hon började ifrågasätta sin egen moral och om hon över huvud taget var en god människa.
– Jag kände mig som en hemsk person, berättar hon.
Ett lidande
Med tiden blev känslorna så ångestladdade att det enda hon kände var panik, och det enda hon gjorde var att gråta. Hon berättar att det var omöjligt att upprätthålla en relation, när hennes största rädsla var just relationen. Det blev ett lidande.
För att återfå någon form av makt över situationen, började hon istället undvika sådant som kunde trigga OCD:n.
– Jag ville inte träffa kompisar, för tänk om någon skulle fråga om min relation.
En stor del av OCD är även förknippat med skam, berättar Svenska OCD-förbundet. Det är något som Ellen känner igen sig i.
– Det är så mycket skam, och man tänker att det säger något om ens innersta.
Livet idag
I skrivande stund bor Ellen i Sydney. Där jobbar hon som servitris sedan några månader tillbaka. Efter sin förra relation var hon länge rädd för att börja dejta igen.
– Jag var skiträdd för att träffa nya för jag tänkte att jag kommer förstöra alla jag träffar. Jag kände verkligen att jag är ett projekt, jag måste fixas.
