Tomheten är olika påtaglig beroende på var man befinner sig. Katarina kyrka på Södermalm ser nästan ut som vanligt. Men bara nästan. Skillnaderna finns i detaljerna, som papperslapparna på bänkraderna: ”max tre personer” här, och ”bänkrad är avstängd” där. Men det märks också i det stora – för kyrkosalen ekar tom.
Katarina kyrka håller fortfarande öppet, men en stor del av verksamheten har flyttat ut digitalt. Själva kyrkobyggnaden får i stället agera som en symbolisk fast punkt för de som söker stöd. En präst, en volontär och en vaktmästare finns hela tiden på plats.
– Det är många som söker sig hit nu som inte vanligtvis vänder sig till kyrkan och jag tror att det är viktigt att vi finns här som en trygghet för dem, säger Eva Nordlander.
Men församlingens vardagliga verksamhet har hittat till smittosäkrare marker. Gudstjänsterna livesänds och läggs upp på kyrkans youtubekanal och stödsamtal och själavård sker till stor del över telefon.
– I vanligt fall träffas man i person, men nu skulle jag säga att 95% av samtalen är på telefon, säger Eva Nordlander.
Hon säger att det är en svår tid för många av församlingens medlemmar nu – kanske främst för de gamla och ensamma. Och församlingen försöker hitta andra, nya sätt att bidra med gemenskap och stöd för de som behöver det.
– Vår digitala söndagsmässa till exempel. Det är gemenskap på avstånd. Sedan har vi startat en hjälpgrupp också: ”Katarina volontär: hjälpgrupp corona” där folk kan hjälpa till genom att finnas på plats och genom att hjälpa dem som är i riskgrupp.
En osäker sommar och folk som far illa
Simon Aspberg är 24 år gammal och församlingsassistent. Han pluggar för att bli diakon och i sommar ska han ha sin praktik i Farsta församling. Det är en unik situation som han kastas in i – fylld med frågetecken.
– Det känns som att det kommer bli annorlunda. Kanske blir det mer intensivt. Eller så blir det mer restriktioner som gör att jag inte kommer få göra så mycket alls. Jag har inte fått några riktiga besked än, säger han.
På vilka sätt kan det bli mer intensivt?
– Man kan ju anta att behoven kommer öka. Våld i nära relationer till exempel. Det är en superdålig tid för barn som far illa. Och för de utsatta kan sommaren vara en fett jobbig tid.
Eva Nordlander håller med om att folk riskerar att fara extra illa under pandemin. Hon säger att de försöker uppmuntra folk att både söka stöd och att engagera sig själva.
– Vi har skickat brev till alla 70-plussare i församlingen för att fråga om de behöver hjälp med något och för att nå ut med vårt hjälpnummer, säger hon.
En av de som nåtts av brevet är 90-åriga Marianne Andersson. Hon har fått hjälp med inhandlingarna av en volontär i församlingen, men hon kände inte till de digitala gudstjänsterna och andakterna.
– Det låter ju bra, men jag kan inte se det tyvärr. Jag har ingen dator.
Hon säger dock att hon kan tänka sig att höra av sig till församlingen för att få prata.
– Jag har tänkt mig att jag skulle ta kontakt med dem. Jag är ju helt ensam, och det är mycket som känns svårt nu.
Kyrkan i framtiden
Insidan av kyrkan är gammal och tung. Träbänkarna, de ekande stenväggarna, ljusstakarna i mörk metall. Allt här andas tradition. Jag frågar Eva om hon tror att det finns någon framtid i att flytta ut mer av kyrkans verksamhet digitalt – även efter pandemin.
– Jag tror absolut att vi kommer lyfta med oss saker från det här. Gudstjänsterna har nått så många – de har nästan fått ett eget liv. Och det är ju jättebra för alla som inte kan komma till kyrkan. Men jag tror att vi alltid kommer ha fysiska samtal och fysiska träffar.
Jag frågar Simon Aspberg samma sak, och han håller med. Säger att den speciella situationen förmodligen har skyndat på förändringar som hade kunnat ta lång tid att genomföra annars. Och han ser ljuspunkter i de förändringar som kyrkan genomgått den senaste tiden.
– Ja, ur flera olika perspektiv. Det har effektiviserat mötena och delar av det dagliga arbetet. Och jag hoppas att det här kan leda till att alla slutar åka iväg på planeringsdagar – konferenshotell och sånt. Sedan är det också bra för alla som inte kan ta sig till kyrkan fysiskt.
– Men det får inte ersätta det fysiska helt förstås. Kyrkans stora uppgift att vara en trygg mötesplats för folk, lägger han till.
