Den 14 maj 1981 var Sverige först ut i världen med att erkänna teckenspråk som ett officiellt språk. Därför är det idag, den 14 maj teckenspråkets dag. För att uppmräksamma dagen kan du till exempel klä dig i turkost. Det är nämligen teckenspråkets färg.
Teckenspråkets ställning
Teckenspråkets ställning i Sverige har inte alltid varit självklar. På 1950- och 60-talet trodde man fortfarande att dövhet kunde botas. Det ägnades tid åt att hörsel- och talträna skolelever vilket gjorde att självaste skolarbetet blev lidande.
För 39 år sedan var det alltså dags att erkänna språket. År 2009 kom en lag som stärkte språkets ställning ytterligare och gav den i viss mån samma status som de fem svenska minoritetsspråken. Språklagen från 2009 skriver bland annat att staten, landsting och kommun ska ”skydda och främja det svenska teckenspråket” samt att ”den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket”. Detta innebär till exempel att det finnas utbildningar på teckenspråk samt finnas samhällsnyttig information som du som döv eller hörselskadad lätt kan ta till dig.
Därför ska vi uppmärksamma dagen
Sveriges dövas riksförbund (SDR) skriver på sin hemsida att de inte tycker att Sverige levererar tillräckligt i tillgänglighet och bemötande hos teckenspråkiga. Läget har försökt nå SDR för ytterligare kommentarer.
På Teckenspråksforum i Göteborg skriver de att syftet med teckenspråkets dag är att öka medvetenheten kring dövas liv och höja kompetensnivån inom teckenspråk. De fortsätter med att poängtera viktigheten av att kunna få information på sitt modersmål. De framhäver även att det svenska teckenspråket inte har något skriftspråk.
Iza Hellstrand läser kandidatprogrammet i teckenspråk på Stockholms universitet och tycker att dagen behövs uppmärksammas av flera anledningar. Bland annat tycker hon att det är viktigt att komma ihåg att alla har rätt till sitt eget språk. Hon menar också att det är många fler än de döva som använder sig av teckenspråket.
– Det är barn till föräldrar som är döva och så finns det ju dem som är hörselskadade som använder sig av språket, säger Iza Hellstrand.
Hon tillägger att ju mer folk lär sig om språket och kulturen, ju mer kan vi se till att alla inkluderas i samhället och får liknande förutsättningar att ta sig fram i det.
– Tillslut kanske folk slutar stirra när man tecknar, de kanske till och med kan teckna lite själva, säger Iza Hellstrand.
