På konstnärskollektivet Blivande har medlemmar och volontärer börjat göra skyddsförkläden till vården. Att jobba utan hierarkier och att få andra att också bidra är deras sätt att göra något positivt i tid av kris.
Hampus Lindblad, grundare av Blivande.
Foto: Karin Isaksson
– Vi har en tusendel av myndigheters kapacitet, budget och personalstyrka. Allting vi gör är ideellt och på folks fritid. Ändå får vi extremt mycket mer gjort än de, sett till vår storlek, säger Hampus Lindblad.
Sen början av april har Blivande, som egentligen är ett konstnärs- och arbetskollektiv i Frihamnen i norra Stockholm, gjort skyddsförkläden och delat ut till främst äldrevården och hemtjänsten.
Det började med att Hampus Lindblad, grundare av Blivande, stötte på medlemmen Olle Bjerkås i verkstaden en sen kväll, när han trodde att alla hade gått hem.
– Olle berättade att han lagt några dagar på att jobba med visir-prototyper och ville utveckla det vidare. Då blev jag inspirerad och tänkte “Okej men vad kan jag göra? Vad kan vi göra utöver det här?”, säger Hampus.
Diskussionen landade i att det som skulle funka bäst var att göra skyddsförkläden. Nu, efter en månad, är de cirka tio skiftledare som delar på ansvaret. Det har snabbt blivit ett väloljat maskineri.
Olle Bjerkås, till vardags jobbar han i verkstaden Studio Tau, nu fokuserar han på att göra visir och skyddsförkläden till vården.
Foto: Karin Isaksson
Besökare ska tvätta händerna direkt när de kommit innanför dörren. För att se till att du tvättar i 30 sekunder visar en lapp på väggen att du kan sjunga den första versen av I Will Survive av Gloria Gaynor när du tvättar. Andra lappar som pryder Blivande är “Please remember not to hug!” och “You are amazing. <3 Thank you for being here”. Skyddsvisir och plasthandskar på, sen får du komma in i fabriken.
Hampus och Olle sitter och dricker te i ett rum på övervåningen. Glasbord och stora gröna växter. På nedervåningen ligger Studio Tau, verkstaden som nu nästan helt gjorts om till fabrik. En del av rummen är fortfarande reserverade för konstnärerna som vanligtvis jobbar där.
Varje dag dyker det upp 5 – 20 volontärer. Man kan anmäla sig, men egentligen behövs det inte. Många dyker bara upp, blir upplärda av en skiftledare och kan sedan sätta igång.
– Jag blir varm i hjärtat. Det är fint att se, folk är glada, hoppfulla och det är en vacker stämning. Både glada och peppade människor men också väldigt motiverade. Det är väldigt inspirerande att se dom två uttrycken mötas, säger Olle.
Juhopekka Asplund, eller JP som han kallas, är skiftledare för kvällen.
– Det är rätt lugnt nu, så jag tänkte passa på att göra lite mat åt volontärerna. Är du hungrig? frågar han.
Foto: Karin Isaksson
En görokrati
– Organisera så lite som möjligt och få så mycket som möjligt gjort så snabbt som möjligt. Sen uppstår organisation när man upptäcker var det behövs. Nu är det ju ganska genomtänkt organisation, fast den inte har tänkts igenom, säger Olle Bjerkås.
Just så har utvecklingen av Blivandes fabrik gått till. Starta först och lös problemen som uppstår sen. Mindre hierarkier, mer gör själv.
– Man kan tala om en görokrati. Den som gör någonting får också bestämma och utforma det så mycket som man vill. Det bygger på att man lyssnar in andra, men man ska samtidigt inte heller bli bromsad av en massa konsensustyckande och att alla ska uttrycka sig, säger Hampus och ställer ner sin urdruckna tekopp. Glas mot glas skapar en ordentlig klang.
Efter att fabriken startades har Blivande hjälpt andra ställen att starta upp. En volontär med extra mycket driv startade med deras hjälp upp en egen fabrik i Farsta, i södra Stockholm. Och så fortsätter det, att någon som volontärat i Farsta öppnar upp en till fabrik. En slags celldelning, kallar Hampus det. Människor hör av sig från runtom i Sverige för att få tips och byta idéer.
– Det är lite som när man startar en eld. Du börjar med någonting väldigt litet, du får vara noga med det i början och blåsa på. Men efter ett tag när elden har börjat komma upp i värme behöver man inte stötta så mycket längre, säger Hampus.
Färdiga visir och skyddsförkläden.
Foto: Karin Isaksson
– Det finns väl en grundläggande generositet. Att bjuda på alla tillgångarna vi har och inspirera och peppa igång andra. Även om det inte varit en formell plan, så har tanken varit att det är jättebra om andra startar också. Vi hjälper gärna till, säger Olle.
Det är också den här grundläggande generositeten som Olle tänker att andra kan lära sig av.
– Det är en total kris, det är klart att det finns jättemånga som är sura på myndigheter för att de inte klarar att leverera men man måste vara konstruktiv. Nu borde de be om hjälp och ta emot hjälp från oväntade platser. Släppa lite på sin stolthet och se det mer som att vi är ett samhälle som gemensamt ska hantera det här.
Hampus har nyligen suttit i möte med åtta kommuner i Västernorrland, där kommunerna just bett om hjälp och tips. De vill starta egna skyddsförklädesfabriker, för att lösa problemet själva. Hampus tror att anledningen att det tar tid för myndigheter att sätta igång, är att rädslan att göra fel väger tyngre än viljan att göra rätt.
– Ta saken i egna händer och lös problemet, du behöver inte ha erfarenhet av att göra den här grejen innan utan bara be om hjälp och gör, säger Olle.