Det är en lite småmulen fredagseftermiddag. Då och då kikar solen fram och blottar sig på Medborgarplatsen. Framför biblioteket samlas en brokig skara med varsin skylt i händerna. De kallar sig @kvinnostrejkstockholm.

En ung man kommer förbi gruppen och säger att det inte är kvinnor som borde vara rädda för män - utan tvärtom. Det har gått så långt påstår han, att kvinnor utför våld mot män.

– Vi har ju haft lite udda, negativa människor som kommer fram till oss, men de flesta som kommer fram är positiva. De undrar varför vi står här, vad vi strejkar mot, och frågar om man kan hjälpa till på något sätt, säger en av strejkarna Camilla Larsson.

Att kvinnor lever gömda och förövarna går fria, det är helt sjukt, det är helt fel.

Camilla Larsson har varit med i kvinnostrejk sedan augusti förra året, då de stod på Sergels Torg och demonstrerade. De var tvungna att flytta från Sergels torg till Medborgargarplatsen den 8 oktober, eftersom de inte hade tillstånd att demonstrera på Segels torg.

– Så fort vi fick beviljat tillstånd att stå här på Medborgarplatsen så flyttade vi hit. Vi har tillstånd, och har betalat för att få stå här varje fredag, berättar Camilla Larsson.

En äldre kvinna går förbi och stannar till. Med ett leende säger hon att det de gör är bra, och sedan går hon vidare mot tunnelbanan.

Camilla Larsson hoppas att demonstrationerna ska leda till förändring.

– Vi vill att kvinnor ska få det bättre. Att kvinnor ska behöva leva gömda medan förövarna går fria, det är helt sjukt, det är helt fel.

De flesta som strejkar har antingen blivit utsatta själva, eller känner någon som blivit utsatt, berättar Camilla Larsson.

Man tror att Sverige är så jämställt, men det är bara en illusion.

Graciela Chamorro är en av dem som har egna erfarenheter av våld. Idag pratar hon öppet om det, men i många år var det bara hennes närmsta vänner som visste vad hon blivit utsatt för.

– Man tror att Sverige är så jämställt, men det är bara en illusion, säger hon.

Det tog Graciela Chamorro sjutton år att lämna mannen som misshandlade henne, och från att hon gjorde en polisanmälan tog det ett år innan rättegång. Under processens gång, med förhör efter förhör, kände hon sig misstrodd av polisen.

– Det fanns så mycket bevis för vad den här mannen hade utsatt mig för. Som tur var fick jag en jättebra advokat och mannen blev till slut dömd i tingsrätt och i hovrätt, berättar hon.

Graciela Chamorro vill att lagen ska förändras för kvinnor som tvingas leva gömda.

– Kvinnorna måste lämna allt medan männen får leva som vanligt. Men det är inte kvinnor och barn som borde straffas, utan männen, säger Graciela Chamorro.

Hon pratar om hur viktigt det är att folk tror på en när man polisanmäler.

–  När man säger att man blir förföljd och misshandlad och vill ha besöksförbud, så måste polisen tro på en. Det händer att man inte trott på kvinnor, och sedan försvinner dem eller blir dödade, säger hon.

Utöver en förändrad lagstiftning tycker Graciela Chamorro att det behövs mer resurser för utsatta kvinnor och barn.

– När jag behövde hjälp fanns den inte där.

De tror att alla kvinnor som blir misshandlade är kuvade och att man måste komma dit helt trasig, men så är det inte.

– Man kan bli psykiskt misshandlad också, men det psykiska tar mycket längre tid att bearbeta. Det tog mig tio år att komma över det psykiska som den mannen utsatte mig för, berättar hon.

Graciela Chamorro fick reda på kvinnostrejk via sociala medier, och började komma till strejkarna i augusti förra året. Många får reda på gruppen via sociala medier, men det händer även att folk spontant kommer fram och ställer sig med dem.

– Ibland har vi extra skyltar som de kan låna, berättar Camilla Larsson.

Kelsey Udén-Berglund, från USA, har bott i Sverige i tio år. Det är första gången som hon och Caitlin Rathburn är på kvinnostrejkstockholm.

– Jag är här idag för att aborträtten håller på att tas bort i USA och det påverkar alla kvinnor jag känner, och alla som har livmoder. Det är viktigt att förstå hur ömtåliga de här rättigheterna är, säger Kelsey Udén-Berglund.

I Sverige är abort lagligt till 18e graviditetsveckan, men trots det tycker Kelsey och Caitlin att det är viktigt att demonstrera för aborträtten i Sverige.

– Jag tror att det skulle kunna bli så här var som helst i världen. Man kan inte ta aborträtten för givet, säger Kelsey Udén-Berglund.

17-åriga Alicia Risberg hittade kvinnostrejk på sociala medier, och har varit med sedan december.

På Alicias skylt står det ”Mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer”.

– Jag hoppas på stor skillnad i de sociala normerna främst bland unga killar, och att man sätter fokus på att ändra unga killars beteende. Killars våld mot tjejer börjar vid ung ålder, säger hon.

Tyvärr tror jag att det ligger lite skam i att bli sedd som aktivist, eller jobbig feminist.

Fredagsdemonstrationerna ger Alicia Risberg hopp, men hon önskar att de var fler.

– Det är många som går förbi och verkligen anstränger sig för att inte se oss för att undvika obekväma situationer, säger hon och skrattar.

Förra gången kom det fram några tolvåriga killar som ville vara med på bild.

– Det var en man som skulle ta en bild på oss, och då tyckte killarna att det var coolt att vi stod här, så de ställde sig bredvid på några av bilderna. Sedan stack de ganska fort, säger Alicia Risberg.

Män som hatar kvinnor tenderar att inte lyssna på kvinnor och därför är det viktigt att fler män engagerar sig.

I umgängeskretsen tycker Alicia Risberg att det är mycket snack men lite verkstad i frågan om mäns våld mot kvinnor. Hennes kompisar uppmuntrar hennes engagemang, men när det väl gäller så är det bara ett fåtal av dem som dykt upp på strejkerna.

– De kommer med så dåliga ursäkter, som ”nej jag ska sova mellan tre och fem”, och skyller på plugg och jobb fast de egentligen är lediga, säger hon.

Hon tror att det inte bara är lathet som håller vännerna tillbaka.

– Tyvärr tror jag att det ligger lite skam i att bli sedd som aktivist, eller jobbig feminist, för man vet vilka kommentarer man kommer få. Det är jättesynd, säger Alicia Risberg.

På 27-åriga Philip Fabrelius skylt står det: ”Var är männen?”.

– Jag har varit här i några månader. Män som hatar kvinnor tenderar att inte lyssna på kvinnor och därför är det viktigt att fler män engagerar sig, säger han.

Många män tänker att denna fråga inte angår dem, trots att den gör det, menar Philip Fabrelius.

– De tänker ”det är inte jag som slår och därför behöver jag inte engagera mig. Jag är varken utsatt eller den som utsätter”, säger han.

Jag skämdes ju över det som jag hade blivit utsatt för. Hälften trodde på mig, hälften inte.

En av anledningarna till att Graciela Chamorro står här idag och pratar öppet om det hon varit med om, är rörelsen metoo.

– Det var på tv, det var i tidningarna, det var manifestationer, det var överallt och jag fick kraften och kände att nej, nu jävlar. Då kunde jag inte vara tyst längre, säger Graciela Chamorro.

En del av bearbetningen för henne handlade just om att prata öppet om det.

– Jag skämdes ju över det som jag hade blivit utsatt för. Hälften trodde på mig, hälften inte.

Som tur är har Graciela Chamorro haft vänner och familj som hjälpt henne.

 – Men det finns många kvinnor som är ensamma. Vad händer med dem? Vem lyssnar på dem? Det är därför vi är här, för att höja rösten för de kvinnor och barn som inte får sina röster hörda, säger Graciela Chamorro.