Jag slår mig ner i Agnes och Julius vardagsrum och tittar runt i den tre rum stora studentlägenheten där de bor tack vare Agnes många år i bostadskö. Agnes kommer från början från Vallentuna, men flyttade till Uppsala när hon började studera. Julius är uppväxt i Uppsala, men flyttade ändå hemifrån tidigt.

− Det är lite svårt att definiera när jag flyttade hemifrån, men det var ungefär två år sedan, säger Julius.

Varför är det svårt?

− Det hänger ihop med anledningen till att jag flyttade. Jag längtade efter att flytta hemifrån och så blev jag blev ihop med en person. Då blev det naturligt att jag började vistas mer i den personens bostad och till slut bodde jag där.

Vad blev den största omställningen när du hade flyttat?

− Bo med en jobbig människa, ropar personen han blev ihop med från sovrummet innan hon också kommer till vardagsrummet.

− Julius har bara glassat in och hittat nån tjej, det vill säga mig, som har stått i bostadskö sedan jag var sexton. Han behövde bara vara lite trevlig, säger Agnes och skrattar.

Julius säger att den största omställningen inte varit en jobbig människa, utan att ha ansvar för att hålla koll på vilka hushållssysslor som behöver göras.

− Det går inte längre att förlita sig på att någon annan vet vad som behöver göras utan man måste hitta egna system, säger Julius.

Just systemen är något som har kännetecknat Agnes och Julius två år som ”sambos”. De försöker hitta olika sätt att underlätta sin vardag.

− Det var länge ett stort projekt att hålla reda på allt som behövdes. Då inordnade jag allt vi brukar köpa i en lista som gör det lätt att bara kryssa i vad man behöver när man ska till affären, säger Julius och visar listan som sitter på anslagstavlan i hallen.

Förutom systemet för att handla och sedermera äta finns även ett system för pengar.

− Vi sparar alla kvitton och skriver namn på dem så att man kan räkna ut hur mycket man är skyldiga varandra. Dessutom har vi ett system för att jag äter mer än Agnes. Det är svårt att räkna ut, men som regel har vi att jag förväntas äta tjugo procent mer mat, säger Julius.

− En intressant grej är att man inte bara utformar systemen efter sina egna behov utan att systemen också kan styra behoven. Till exempel kan det påverka så att jag tar lite av Agnes mat ibland eftersom jag betalat för den…

Agnes och Julius har alltså inte en gemensam ekonomi än, men tror att det skulle fungera också.

− Det beror helt på vad man gör av med, fast om Julius går och köper massa kläder tror jag inte jag skulle vilja dela ekonomi med honom, skämtar Agnes.

Ett annat av husets mer enkla system handlar om kläder och att tvätta.

− Det är inte bra att tvätta sju tvättar på samma gång, konstaterar Agnes.

− Då finns det inte plats att hänga upp den även om man gör det med linor i hela lägenheten.

Jag hinner se prov på ett systemfel när Julius råkar riva ner en gul klänning som hänger på en galge i köket. Han säger att syftet med systemen är att ha något att luta sig mot och att man kan frigöra sig mer från dem när man fått rutiner. Agnes håller med:

− Det låter som att vi är världens mest strukturerade och organiserade personer, men vi har system för att undvika kaos eftersom vi inte är det. Vi är smarta helt enkelt.

Är det viktigt att vara smart när man flyttar hemifrån?

− Ja, är man smart kan man vara extra lat!

Ibland uppstår problem som inte kan lösas genom system. Har man vuxit upp med diskmaskin kan livet utan bli en omställning. Agnes berättar att Julius önskar sig en bänkdiskmaskin i födelsedagspresent. Disken är också "det stora problemet” erkänner Julius som tagit sig till kökshörnan för att förbättra den aktuella disksituationen.

− Något man märker är att det blir mer disk än man föreställt sig. Det enda system man kan ha är att diska allting direkt. Om det ändå blir kaos får man ställa disken i blöt, säger Julius.

En annan ny grej när man flyttar är nya grannar. Julius och Agnes har inte haft mycket kontakt med personerna i samma trappuppgång, men har fått ta diskussioner med de rökare som bor i lägenheten under.

− Igår när vi skulle sova kände vi att det kom in jättemycket rök i hela lägenheten, berättar Agnes.

Samtalet med grannarna ledde ingenstans.

− Jag försökte ha en vänlig attityd och gick ner och sa att jag visserligen förstörde en skön stund för dem genom att be dem sluta röka men att de förstör en skön stund genom att röka. Men de fortsätter röka på balkongen ändå, säger Julius.

Var ni oroliga över något innan ni flyttade hemifrån?

− Att min familj skulle använda mitt gamla rum som förrådsrum, vilket också hände… Min pappa odlar alla sina växter där inne nu, säger Julius.

− Jag var inte så orolig över att vardagen med att laga mat och alla sådana saker skulle funka, utan över utbildningen och att hitta folk att vara med, säger Agnes.

En undersökning från Eurostat genomförd 2015 visar att Sverige är det land inom EU där folk flyttar hemifrån tidigast och genomsnittsåldern för när en person flyttar är knappt 20 år. Överlag tycker Agnes och Julius att de blivit piggare och gladare av det miljöombyte och den självständighet som flytten innebar. Dessutom har det varit roligt att själv få ta hand om sitt hem, men de påminner också om vikten av att fortsätta ha roligt även när man blivit ”vuxen”.

− Många kanske tänker att de ska ”plugga, flytta hemifrån och vara vuxna”, men fortsätt göra barnsliga saker! Jag och Julius gör hela tiden saker som att åka pulka, spela brännboll och vara i lekparker, säger Agnes.

Julius håller med:

− Det som ger vuxenpoäng är att inte tänka så mycket på vuxenpoäng när man ska ha roligt, utan att göra det som är roligt.

Finns samma möjlighet att göra roliga saker när man är vuxen?

− Absolut, man ska inte låsa fast sig vid ett tankesätt, säger Julius.