Nästan 12 000 barn har kommit till Sverige sedan den ryska invasionen av Ukraina, uppger Migrationsverket till Läget.
Två av de barn som har kommit till Sverige är Aneliia Piddubniak, 16, och Daryna Piddubniak, 19.
Systrarna bodde i Kiev tillsammans med sin mamma när Ryssland invaderade Ukraina. De hade packat väskor ifall det värsta skulle hända, men systrarna berättar att de aldrig trodde att Ryssland skulle invadera dem.
Aneliia vaknade klockan fem på morgonen den 24 februari och hörde sedan något explodera i närheten.
– Det kändes som i en film, men jag visste att det inte var en film, berättar Aneliia till Läget.
Familjen satte sig i bilen för att åka till Lviv, där de har familj, för att sedan ta sig vidare till Polen. Systrarna berättar att de kollade nyheterna hela vägen.
– Det var som att åka från ett helvete till ett annat, berättar Daryna.
Vid gränsen mellan Polen och Ukraina fick familjen vänta länge. Tågen gick inte som de skulle och de var tvungna att spendera natten på tågstationen. Daryna och Aneliia beskriver hur trångt och kallt det var där.
– Det var läskigt, säger Aneliia.
Till slut får systrarna och deras mamma plats på en buss till Polen. Det var trångt och bara kvinnor och barn fick åka med. Framme i Polen tog de ett flyg till Sverige för att bo hos anhöriga.
Sedan dess har systrarna bott i Sverige. Här tycker de människorna har varit snälla och hjälpsamma.
Aneliia, som fortfarande går i skolan, kan fortsätta sin utbildning från Ukraina på distans. Hon berättar att hon har mycket kontakt med sina vänner som är kvar i Kiev.
Daryna jobbar på ett ukrainskt företag vilket hon kan fortsätta att göra från Sverige.
Trots att systrarna känner sig trygga i Sverige finns många känslor kvar i Ukraina.
– Det gör ont, man kan inte bara gå tillbaka till sitt gamla liv, säger Daryna som vill flytta tillbaka till Ukraina när kriget är över.
Aneliia beskriver hur situationen i Ukraina känns som en mardröm och att hon känner skuld över att känna sig trygg. Även Daryna känner skuld efter att ha lämnat Ukraina.
– Människor sitter fast i Kiev, och så sitter jag här i säkerhet och dricker kaffe, säger Daryna.
Systrarna berättar att ingen i Ukraina skyller på dem för att ha lämnat. Det är en känsla som kommer inifrån.
I framtiden vill de hjälpa till att bygga upp allt det som Ryssland har förstört i Ukraina. De längtar även efter att få träffa sina vänner igen.
