Anders Arborelius om katolicismen i Sverige

Sverige är på en och samma gång ett av världens mest sekulariserade länder, och ett av Europas mest mångreligiösa. Det är en följd av att religion och invandring många gånger gått hand i hand. Anders Arborelius har sett den Romersk-katolska kyrkan i Sverige växa i vågor, ofta i samband med kriser som tvingat katoliker på flykt.

Hur ser den katolska kyrkan ut i Sverige idag?

– Vår kyrka speglar alla de katastrofer och krig som hänt i världen. Katoliker kom direkt från tyska koncentrationsläger, Ungernrevolten, Bosnienkriget, diktaturerna i Latinamerika och kriget i Irak.

Trots tillväxten ses gudstro som någonting konstigt i Sverige, menar Arborelius. Han upplever att Sverige blundar för sina religiösa – att religionstillhörighet ofta hamnar i skymundan.

– Nu på torsdag ska vi begrava den katolik som blev skjuten i Skärholmen. Det har skrivits mycket om det där, men det framgick inte att han var katolik. Man nämner det inte.

Det är som Dogge Doggelito sa

Att aldrig ses för sin tro är en konsekvens av en sekulär mentalitet, och något som riskerar få troende att känna sig utanför samhället, menar Arborelius.

– De flesta som vuxit upp som katoliker har känt en viss distans. Man är en minoritet, och Sverige har aldrig varit så bra på sina minoriteter, vare sig det är samer, romer eller religiösa minoriteter.

Resultatet blir en segregation, där religionstillhörighet blivit en social markör, enligt Arborelius.

– Det är som Dogge Doggelito sa, på Östermalm och i Täby är det konstigt att tro på Gud, i Rinkeby och Botkyrka är det normalt. Det har blivit en social markör att ungdomar i förorten kan bära stora kors, medan de som växer upp på Östermalm har en större distans.

Egentligen är Sverige inte lika sekulärt som så ofta sägs, menar Arborelius. Han berättar att berusade personer ofta kommer fram till honom när han är prästklädd, vilket enligt honom är symboliskt.

Folk kommer alltså fram till dig på tunnelbanan?

– Jo, det händer. Bakom ytan finns det ett stort intresse. Om det finns en överförfriskad person på ett tåg så kommer han alltid fram till en prästklädd eller nunna. När man har druckit lite släpper de här spärrarna lite mer. Det visar att det är lite förbjudet att prata om Gud.

Det finns en tröskel till kyrkan, menar Arborelius. Men när det verkligen gäller kommer människor dit – oavsett om de säger sig vara religiösa eller inte.

– Så fort det händer en olycka eller konflikt springer folk och tänder ljus i kyrkan, fast de aldrig skulle sätta sin fot där annars. Det är betecknande att man vänder sig till kyrkan när det verkligen gäller.

Man måste förlåta även den som mördade Mikael i Skärholmen

Våld, gängkonflikter och kriminalitet är samhällsproblem som har dominerat den politiska debatten de senaste åren. Flera riksdagspartier lovar hårdhandskar och strängare straff. En modern cancelkultur tystar och förvisar även de som lagen inte kan nå. Arborelius ser istället ett behov av förlåtelse.

Har upprättelse ersatt förlåtelse?

– Det kan vara svårt att prata om förlåtelse om man inte har en religiös bakgrund. Att se att man inte behöver godkänna det som gjorts, men att bakom den gärningen finns kanske en människa som sårats mer än man tror av det hon har gjort.

– Det är naturligtvis inte lätt för människor som drabbats av något svårt att kunna förlåta – att man måste förlåta även den som mördade Mikael i Skärholmen.

Fängelser är bland de mest religiösa platserna i Sverige, och Anders Arborelius besöker dem regelbundet. Att sätta en människa bakom lås och bom är inget man bör göra lättvindigt, menar han.

Vad tror du om högre straff?

– I grund och botten betvivlar jag om ett straff i sig kan hjälpa en människa, även om det kan hindra den från att göra någonting ont.

Du som ser lidande i samhället – undrar du hur Gud kan tillåta det?

– Gud tillåter oss att göra vad vi vill, men han har gett oss instrumenten att skapa en bättre värld. Men självklart kan man önska att han skulle göra mer.

Har du önskat det?

– Det är ju därför vi ber.