På Stockholms universitet finns Arrheniuslaboratoriet, en betongkloss där morgondagens kemister och biologer tränar på att göra experiment. Vid ett bord sitter tre studenter och skriver labbrapporter. Deadline är snart. De delar gärna sina tips och tankar om livet som student, men har bara tid för en kort pratstund. På förmiddagen har de skrivit en tenta i kemi. Deras utbildning håller ett högt tempo, så de tycker det är viktigt att planera sin tid och ha en bra studieteknik. Nathalie Hammerschmid, 20 år, tipsar om att göra ett eget schema för allt som ska hinnas med.
– Ett annat tips är att läsa på i förväg så du kan ställa frågor under föreläsningarna. Vissa lärare svarar inte på mejl i efterhand, säger Pia Södergren, 19 år.
När det gäller val av utbildning har Alva Sjöberg, 19 år, ett råd till alla som har svårt att bestämma sig: välj en utbildning där det är lätt att byta mellan olika program och inriktningar.
En bit bort sitter Abigael Teferra och Firdowsa Adam, båda 19 år. De valde att läsa kemi för att det är kul och för att det var deras bästa ämne i gymnasiet. Innan de sökte kemiprogrammet så kollade de upp hur löner och arbetsmarknaden ser ut för kemister.
– Lönen är viktig men man vill ju jobba med något man gillar också, säger Abigael Teferra.
Första året på universitetet var inte så svårt som de trodde. Innan de började hade de blivit uppskrämda med historier om hur krävande det är att läsa kemi. De trodde att de inte skulle få någon fritid alls, men det stämde inte. De jämför kemistlinjen med när de läste natur på gymnasiet.
– Då sa folk att natur är jättesvårt, men det gick bra, vi siktade ju inte på att få A i alla ämnen, säger Firdowsa Adam.
Under den första kursen blev språket lite av en chock. Det visade sig att det är mycket undervisning på engelska, trots att det stod att kurserna skulle vara på svenska. Till exempel ska alla labbrapporter skrivas på engelska.
– Många labbassistenter kan inte svenska utan pratar bara engelska. Det är bra att vara medveten om det från början, säger Abigael Teferra.
Firdowsa Adam tipsar också om att inte köpa kursböckerna, de är dyra och brukar gå att hitta på internet som pdf-filer. Och man behöver inte investera i en ny dyr dator, en vanlig enkel laptop räcker bra.
I Södra huset hänger studenterna som läser humaniora och samhällsvetenskap. Fyra tjejer sitter och jobbar med uppfällda datorer. De läser psykologi. Dolly Enkhbaatar är äldst med sina 24 år. Hon tog två år och gjorde annat innan hon började plugga på universitetet, och är nöjd med det beslutet. De tycker att det kan vara svårt att veta från början vad man skall utbilda sig till, och föreslår att man kan prova sig fram. Till exempel genom att läsa olika småkurser samtidigt som man jobbar vid sidan av. Då får man en känsla för hur det är att läsa på universitetet. Sen kan man plugga hundra procent när man hittar en utbildning som man verkligen vill gå. Elin Hesse, 20 år, förklarar:
– Allt behöver inte bli rätt från början. Det går alltid att ändra inriktning, och det är aldrig för sent att börja en utbildning. Det finns många vuxna och gamla som läser på universitetet, det är inte bara för ungdomar.
En skillnad de märkt av jämfört med gymnasiet är att på universitetet är allt ditt eget ansvar. På gymnasiet blev all information serverad av lärarna, men nu måste de själva hålla reda på inlämningsuppgifter, deadlines och tentor.
– Om du halkar efter i en kurs kan det vara svårt att komma ikapp, så se till att gå på föreläsningarna och fråga mycket, säger Dolly Enkhbaatar.
Den som är sugen på att söka till universitetet kan göra det på antagning.se.
