Hår - ett politiskt ställningstagande

Salem fick sin första rakpermanent när hon var sju. I löshår var hon den snyggaste tjejen i kvarteret. Men när hon lät sitt naturliga hår växa ut började folk rufsa, dra, peta och ifrågasätta.

Jag tänker tillbaka på grundskolan. Minns att en av mina bästa vänner aldrig ville ha sitt hår utsläppt. Minns hur hon en gång släppte ut det när vi var i simhallen. Hur tjejerna började pilla och ställa frågor. Jag minns när hon hade nytt löshår, när hon spenderade flera timmar på att platta sitt eget och vad som hände när hon lät sin rakpermanent växa ut. På samma sätt som Salem tvingas Sara stå ut med allt från irriterande till kränkande konsekvenser av sin frisyr. Att vara naturlig blir ett ställningstagande. Hår blir politik.

Det är inte första gången hår blivit politiskt. Håriga armhålor och orakade ben knyts ofta till feminism. Och det är via viktiga initiativ som @svartkvinna, som belyser inte bara missförhållanden utan även nyanserar olika aspekter av dem, som samhället kan gå framåt.

Insikter om inte bara andras utan även ditt eget agerande. Var du en av dem som tog på Saras hår? Eller stod du lite bredvid utan att säga något? Du kände att något var fel men visste inte riktigt vad. Det är böcker som Svart kvinna och Americanah som gör att vi kan gå från ignorans till medvetenhet. Från passiv betraktare till någon som säger ifrån. Från rasism till intersektionell feminism.

Ps. Här kan du läsa om vad intersektionalitet är.