Dareen Tatour om frihet och fångenskap

 – När jag var sju år frågade min lärare mig vad jag ville bli. Jag svarade att jag ville skriva. “Såklart lär jag dig hur man skriver, men vad vill du bli?” sa läraren. Jag svarade igen att jag bara ville skriva, om mina minnen och det jag såg omkring mig.

Dareen är från den lilla staden Reineh nära Nasaret, en del av det område som Israel ockuperade efter kriget 1948. Själv säger hon inte Israel utan kallar det istället för ockupationen.

Genom sin poesi och fotografi har Dareen motstått ockupationen av Palestina, något som gjort henne utsatt i hemlandet. I höstas kom hon till Östersund där hon fått en fristad genom organisationen ICORN.

År 2015 skrev hon dikten Resist, My People, Resist Them som ber om rättvisa, frihet och talar om den palestinska flickan Hadil som blev skjuten mitt på dagen.

Dareen läste upp sin dikt i en video tillsammans med bilder där israeliska trupper angriper palestinier. För detta satt hon fängslad i fem månader, dömd för att ha uppmanat till terrorism, följt av tre år i husarrest.

– De (Israel) kallar sig för en demokrati men arresterar alla, inte bara jag, som skriver mot ockupationen. Tre på morgonen kom poliser och soldater till mitt hus. De hade sådan våld och kraft, bara för att ta mig! Man hade kunnat tro att jag hade en bomb i huset.

Dareen fortsatte att skriva både under och efter sitt fångenskap. Det var riskabelt men hon fick ihop det till en bok, My Threatening Poem, som släpptes på engelska för några dagar sedan.

De senaste veckornas händelser har lämnat Dareen med starka känslor av rädsla och obehag för att inte vara hemma när situationen förvärras. Hon berättar att det har varit svårt att sova och äta.

– Jag tycker fortfarande att mitt land är det bästa. Jag minns Palestina, min stad, mitt rum, min familj. Jag saknar min familj, säger hon gråtandes.