I typisk aprilanda tycks våren ha tagit ett kliv fram och två tillbaka. Kyliga vindar sveper över Gamla stan och ett par regndroppar träffar stressade turisters huvuden. För bara tre dagar sedan kunde de ha suttit i diverse parker iklädda t-shirts och shorts, idag traskar de längs kullerstensgatorna med igenknäppta jackor.
Vi befinner oss i värmen under kullerstenen. Det lugna kaféet ligger på källarplan och känns långt borta från regn och kyla. Vi har bestämt träff med Victor, en 24-årig webbutvecklingsstudent och gamingentusiast. Ur sin svarta axelväska, prydd med en pin föreställande superhjälten Deadpool, plockar han fram ett brev som trillade ner i föräldrarnas brevinkast tre veckor tidigare. Varför? För att Victor laddade ner en säsong av TV-serien Black Sails år 2016.
Vad är det som är olagligt?
Att ladda ner och sprida upphovsrättsskyddade filmer, spel, låtar och TV-serier utan tillstånd är olagligt. När något är upphovsskyddat betyder det att någon äger rättigheterna till materialet och får tjäna pengar på att sprida det. Olaglig fildelning sker utan att upphovsrättsinnehavaren får betalt.
Trots att illegal fildelning är ett brott så straffas sällan privatpersoner för sin nedladdning. Det är vanligare att personerna bakom stora nedladdningssidor får ta smällen, svenskarna bakom Pirate Bay blev exempelvis dömda till fängelse och tiotals miljoner kronor i skadestånd. Nu har däremot tusentals svenskar tagit emot brev där avsändaren ber dem betala för illegal fildelning, men varken av polis eller domstol.
– Det kändes väldigt konstigt när jag fick det. Jag visste inte att det här är en grej i Sverige, säger Victor och lägger fram brevet från advokatbyrån Ramberg. Det står att Victors pappa ska betala 6000 kr för nedladdningen av fyra avsnitt från tredje säsongen av Black Sails.
– Min farsa smsade mig för tre veckor sedan och frågade om jag hade laddat ner en serie som heter Black Sails. Jag svarade “hmm ja kanske, hurså?” och han skrev “jo, det har kommit ett brev”.
Victor flyttade hemifrån för ett år sedan, men nedladdningen skedde när han fortfarande bodde hemma. Eftersom hans pappa står som ägare av nätverket är det han som ombeds betala. Victor bad honom skicka namnet på advokatbyrån och andra företag som var inblandade. Med hjälp av en kompis började han sedan söka efter information på internet.
– Vi såg att ingen i Sverige har blivit tagen till domstol och dömd för något sådant. Det är typ massutskick de håller på med och det känns lite scammigt. Någon där ute kommer ju betala, men jag sa till farsan: don’t.
IPRED-lagen
Hur kommer det sig att privata företag och advokatbyråer kan skicka ut dessa brev? För att kunna svara på det behöver vi gå tillbaka till april 2009, då IPRED-lagen, den så kallade piratjägarlagen, infördes. Det är inte en lag i sig, utan en vardaglig benämning på ett antal lagändringar som gör det lättare att ingripa mot olaglig fildelning. Ändringarna gör det möjligt för upphovsrättsinnehavare att begära ut information om personer som har laddat ner. Förr behövde polisen göra det med starka i bevis i handen, exempelvis beslagtagna hårddiskar. Nu räcker det att ett företag meddelar domstolen att de misstänker att en person har laddat ner deras film. Om domstolen ger ett, för upphovsrättsinnehavaren, gynnsamt beslut kan de begära ut IP-loggar direkt från internetleverantören - till exempel Telia, Tele2, Telenor. Med hjälp av loggarna kan upphovsrättsinnehavaren spåra den som har laddat ner filerna och skicka brev till dem.
“Vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration för att de gör något som är superenkelt” sade Fredrik Reinfeldt under sin valkampanj 2006. Han menade att man inte borde jaga ungdomar som fildelar eftersom det är så vanligt. Trots det kom IPRED-lagen tre år senare. När Reinfeldt fick frågan hur det klingade med vad han hade sagt 2006 svarade han: “IPRED innebär ju ett sätt att vaktslå om upphovsrätten men inte på ett sätt som innebär att svensk polis används för att just jaga yngre”.
Om inte polisen, vem?
Låtsaspoliser
– Det är advokatfirmorna och filmbolagen själva som väljer att leka polis på egen hand. Det är ingen betalning som de har rätt till egentligen, säger Carolina Lindahl.
Hon arbetar för internetleverantören Bahnhof som har gjort sig kända för att inte lämna ut någon information om sina kunder. Bahnhof driver även Utpressningskollen, en hemsida som startades för att uppmärksamma breven som de kallar “utpressningsbrev”.
– Vi började rapportera om det här runt 2016 när vi själva hamnade i en sådan här rättsprocess. Det var en så skum verksamhet och folk verkade inte veta så mycket om det, och det gjorde inte vi heller. Vi ville ta reda på vad det handlade om och blottlägga det, säger Carolina Lindahl. Hon förklarar att breven ser ut som fakturor, men egentligen är de så kallade förlikningserbjudanden. Det betyder att man erbjuds betala en summa för att slippa bli tagen till domstol, något som ännu inte har hänt i Sverige.
Njord Law Firm är en av advokatbyråerna som, tillsammans med olika företag, har skickat ut brev till påstådda fildelare. När vi pratar med Emelie Svensson, biträdande advokat på byrån, säger hon att vissa fall kommer tas till domstol under 2018. Enligt Sanna Wolk, professor i juridik vid Uppsala universitet, är den chansen liten. Hon anser att det kommer bli svårt att bevisa vem som har laddat ner filer på nätverken:
– Hur säkert är det att den som är innehavare av abonnemanget är den som har upphovsrättsligt ansvar? Här ställs krav på en privatperson som kanske inte gjort det och det måste bevisas av advokatbyrån. Det kan vara svårt.
Victor heter egentligen något annat.
