Brist på Hbtq-mötesplatser trots stort behov

Ester från Umeå saknar en hbtq-grupp med personer som har olika hudfärger. Anita från Barcelona demonstrerar med sin hbtq-förening. Både Sverige och Barcelona behöver fler hbtq-mötesplatser för att unga ska känna sig trygga.

Ester Gustafsson, 19, pluggar arkitektur på KTH.

Prideparaden i Uppsala passerade kyrkan där Ester Gustafsson, 19, från Umeå, just hade spelat orgel. Hon var med sin mamma som har en kristen bakgrund. Med paraden följde skratt och bra stämning. Då undrade hennes mamma var det var för jippo.

– Jag agerade inte som jag önskade och sa bara “säg inte så” men blev mest ledsen.

När hon får frågan om hon kommit ut för sina föräldrar suckar hon. De har aldrig haft ett komma-ut-samtal, dels för att hon är osäker på hur de skulle reagera, dels för att det inte känns nödvändigt. Sina vänner kan hon vara öppen med och flera av dem är hbtq-personer.

Det var en annan stämning i hennes grundskola. Nazister kunde skrika och skratta åt henne och andra. En gång spottade de på en kille för att han var transsexuell.

Hbtq-personer är särskilt utsatta. Lena Nyberg, från myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), berättar att unga hbtq-personer känner sig utsatta och är mer drabbade av psykisk ohälsa. Precis som för alla är fritiden viktig, men en av fyra hbtq-personer har valt bort en aktivitet för att de varit oroliga. De har ofta blivit dåligt bemötta, mobbade eller utsatta på andra sätt.

– En bra fritidsverksamhet skapar en trygg miljö som de kanske inte upplever i skolan, på fritiden och ibland inte ens i hemmet, säger Lena Nyberg.

Hbtq-fritidsgårdar kan ge unga en trygg plats.

Det fanns en kommunal hbtq-grupp som Ester Gustafsson besökte med sina vänner. De flesta besökarna var i högstadieåldern medan de gick sista året på gymnasiet. Därför blev det bara ett besök. Samtidigt längtar hon efter en hbtq-grupp där personer har olika hudfärger.

– Antingen kunde jag umgås med andra people of color men då var det inga andra hbtq-personer. Eller så var det hbtq-personer men bara vita.

På senaste tiden har hon hittat grupper på Facebook för adopterade hbtq-personer. Även om hon inte träffat några från gruppen tycker hon det är viktigt att kunna dela erfarenheter.

– Det är en plats där man diskuterar saker man är med om. Och det blir på något sätt två lagar där man kan möta diskrimiering.

Barcelona på Trans day of visibility. Anita Calero Soni, 25, demonstrerar på torget Placa Sant Joan. Hon är en del av hbtq-föreningen ”Colors de ponent”. På plats fanns bland annat den transsexuella aktivisten Silvia Sicore och flera journalister. Fyra stolar stod uppradade för transpersoner från olika yrken som höll en diskussion.

Till vänster i röd jacka sitter aktivisten Silvia Sicore. På skyltarna står det “Lleida fritt från transfobi” och “vi försvarar transrättigheter”.

– Efteråt ger vi förslaget i stadshuset att de ska gå med på våra krav. Problemet är att de måste rösta och ibland går saker inte framåt. En sak är viljan att förändra saker, en annan är att verkligen förändra dem.

Hon blev kallad självisk när hon berättade för sina föräldrar att hon är lesbisk. De sa att hbtq-personer är dumma och förvirrade. Hon frös fast och ville stänga dörren om sig. Samtalet kändes overkligt, som en mardröm. Men att höra sin pappa kalla sig själv homofob utan minsta skam var det värsta och något helt annat än att höra en främling kalla henne flata på gatan.

Föräldrarna hoppas fortfarande att hon ska förändras med åren. De har träffat hennes flickvän, som bor i Sverige, men har aldrig frågat om de är mer än bara vänner. Hon tänker inte att ändra på vem hon är för att göra dem nöjda.

Anita Calero Soni blev inte accepterad av sina föräldrar. Nu hjälper hon andra hbtq-personer i föreningen ”Colors de ponent”.

Lena Nyberg och MUCF har sett tecken på att hbtq-fritidsgårdar kommer behöva stänga. Kommunernas ekonomi har påverkats av corona. Deras rapport från 2020 visar också att de flesta mötesplatserna finns i storstäder.

– Unga på landsbygden kan hantera det på olika sätt. Vissa flyttar till en storstad i jakt på gemenskap och stöd. Andra bor kvar men känner sig ibland ensamma och isolerade.

Däremot har regeringen avsatt 2,4 miljoner för att stärka mötesplatserna.

Vad kommer pengarna gå till?

– Första hand där det inte finns några mötesplatser, men om en organisation vill skapa digital kan den också vara relevant, säger Lena Nyberg.

På Ester Gustafssons gymnasium var klimatet annorlunda än i grundskolan. Att vara homofobisk, transfobisk eller rasistiskt förbisågs inte längre. En kille i hennes klass var högerextrem och han slutade efter några månader.

– Han upptäckte att det inte var rätt plats för honom.

Andra gymnasieskolor i Umeå tror hon däremot kan ha andra normer.

På Ester Gustavssons gymnasiet var klimatet tryggare för hbtq-personer.

Anita Calero Soni tycker att Sverige kan lära sig av deras förening. Trots att hon tycker att Spanien ligger långt efter Sverige och Europa när det kommer till hbtq-rättigheter gör de något rätt med sin förening.

Hon minns då en artonårig tjej kom till föreningen med sin mamma. Till en början var mamman skeptisk och ville visa sin dotter hur hemska hbtq-personer är. Då försökte personalen få henne att se vad platsen betydde för dottern. Efter en tid ändrade hon sig.

– Mamman tänkte sen "det här är min dotter och jag måste älska henne som hon är. Det spelar ingen roll om hon älskar någon från samma kön. Så länge hon är glad“, säger Anita Calero Soni.

Relaterade ämnen

Mer från: Personligt

Nu kan du dansa bort skolstressen

Reportage Allt fler unga är stressade över skola och livets krav.

Parasociala relationer

Reportage Från Zlatan till kpop. Hur bildar vi relationer med personer vi aldrig har träffat?

"Jag fick plocka upp mitt hår som låg på sängarna"

Reportage Hon trodde att hon skulle dö.

Att leva med döden runt hörnet

Reportage Pandemiåret ur en intensivvårdssjuksköterskas ögon.

2 min

Kan din klädstil avslöja var du bor?

Kultur Vi har undersökt stereotyperna i Stockholm.

Den levande blodsockermätaren

Personligt Möt Amanda och hunden Linton.

Oscar Ahlgren: från pojkrum till studio

Personligt På fredagen den 23 april släpptes singeln ”Vems fel är det”.

"Vissa ursäktar sig för sina problem och för att de tar min tid"

Intervju Psykologen Jonathan Namini berättar om hur det är jobba som psykolog.

Mer från: Läget

"Det är skönt att höra någon som pratar"

Berättarrösten fyller sällskapsfunktion när det varit distansundervisning

Ökad strålning i Tjernobyl

Vetenskap Något är på gång i Tjernobyl. Strålningsnivåerna i området ökar och forskare varnar nu för framtida olyckor.

“Kyckling är lika bra för klimatet som vegetariskt”

Ekonomi Kronfågels koncern och Livsmedelsverket har olika syn på kyckling.

2 min

Om blommor och bin

Vetenskap Varför är bin så viktiga för oss och vår natur? Läget besöker bikuporna på Campus Lappis.

"Det är bättre att ligga lågt och låtsas som att de stoppat oss"

Studenten Partybussföretaget inför studenten.