Utmed den folktäta Drottninggatan ligger butikerna på rad. Camilla Svanberg jobbar i en av smyckesbutikerna på gatan och såg när lastbilen körde fram i hög hastighet. Hon fick med egna ögon bevittna hur människor sprang, skrek och paralyserades. När hon tittade upp längs gatan såg hon flera skadade kroppar. Än idag är hon rädd ibland.
– Förut fick jag hjärtklappning när jag hörde ljudet av bilar som åkte snabbt eller höga ljud. Det har blivit lite bättre nu men jag kan fortfarande känna mig osäker, säger hon.
När Camilla går på Drottninggatan är hon ständigt aktiv och ser sig omkring. När det kommer en bil vänder hon sig om.
Damini, som inte vill uppge sitt efternamn, jobbade i en klockbutik nära intill dagen för attentatet. Hon stod i kassan när hon hörde skrik och kände skakningar. När hon gick ut för att titta vad som hänt körde lastbilen precis förbi henne. Ett steg till och hon hade blivit påkörd.
Damini kände sig främst orolig direkt efteråt. Idag kan hon känna sig otrygg stundvis men hon vill inte visa det utåt. Hon håller sin rädsla för sig själv.
– Terroristerna vill att vi ska vara rädda, men man kan inte vara rädd hela livet. Vi får vara starka tillsammans.
Efter attentatet byttes de tidigare betonglejonen mot tyngre och större lejon. De ska försvåra för bilar att ta sig fram och förhindra att liknande attacker sker. Dessutom införde regeringen flera säkerhetsåtgärder för att kunna förebygga och stoppa terrorattentat. Fem personer miste livet i attentatet.
