"Mamma, jag är bög"

Det finns en skillnad i att behöva komma ut, och att redan vara ute. Trots en normalisering av hbtq i samhället används fortfarande bög som skällsord och att lämna garderoben kan vara både jobbigt och svårt. Adrian och Rebecca har båda upplevt orättvisan i att behöva erkänna sig vara något annat än vad omgivningen förutsatt.

– Jag var oftast full när jag berättade, säger Rebecca.

Broschyren ''Ung och hbtq'' är framtagen av Forte och bygger på fakta och undersökningar i ämnet.

Varje människa ska ha lika rättigheter och möjligheter. En färgglad affisch pryder väggen i korridoren. Erik är en jävla bög, skoltoalettens vägg är fullklottrad med bläck. Flata. Någon har ristat in ordet pride och någon har strukit över det. I personalrummet ligger en broschyr, Ung och hbtq. Utanför ekar ljudet av glåpord.

– Du cyklar som en bög!

Två elever från årskurs fyra får på sekunden Patricia Axelssons uppmärksamhet. Hon arbetar på mellanstadiet och har länge ägnat både tid och tanke åt att försöka förstå.

– Det är ingen annan som påverkas av vem man är kär i, så hur kan man orka störa sig? Jag har länge brunnit extra för hbtq, för att jag inte fattar. Hur cyklar man som en bög liksom?

Sedan 1944 har homosexualitet varit lagligt i Sverige. Trots det, är normen fortfarande tjej plus kille. I en rapport från Forte beskrivs skillnaderna - hur man som hbtq-person behöver komma ut och göra sin omgivning medveten om vem man attraheras av. En heterosexuell person bara är. Bög är ett skällsord, att komma ut kan kännas svårt och normer sätter spår.

År av skådespeleri

– Bara du inte blir en butch, det sa min bror när jag berättade att jag var gay. Du vet, en sån med rakat hår och som är mer som en man. Visst jag har kort hår, men annars tycker jag inte att jag passar in i mallen som finns i samhället. Inte hatar jag män heller, säger Rebecca, som egentligen heter något annat.

Hon kommer från en liten stad och när hon först identifierade sig med sin sexualitet som gay blev hon rädd. Högstadieåren bjöd på en lögn som tycktes lättare än sanningen och länge levde hon ensam med känslan. Räddningen kom när hon flyttade till Malmö för att plugga.

– Småstadsidealet säger att man inte ska vara annorlunda. Jag såg min chans när jag skulle börja om, där jag inte hade varit någonting annat innan. Men man har ju inte ett ’’komma-ut party’’, ska jag vara ärlig så var jag full flest av gångerna när jag berättade.

Trots osäkerheten i bagaget är Rebecca lugn när hon pratar. Hon vet vad hon är, och vem hon är. Hon är engagerad och det märks att frågor om hbtq intresserar likväl som påverkar henne.

– Jag tänker mycket på det här med att vara lesbisk och bög. Det är skillnad, att vara lesbisk kan vara sexigt. Typ när två tjejer pussas. En gubbe på jobbet tyckte att man absolut fick älska vem man vill, men bögar, det var äckligt.

Adrian Wahlström bär på år av förnekelse, där sanningen länge fick se sig besegrad av en väl spelad lögn. Identifikationen med hbtq skrämde honom och istället följde han strömmen där valet först föll på att inte acceptera det uppenbara.

– ’’Hur är det med självförtroendet , självkänslan och självinsikten’’, det är ett citat från Bergmans Fanny och Alexander, något som beskriver hur jag kände när jag insåg att jag måste lämna mitt skådespeleri. Jag orkade inte längre.

14 februari 2015, Adrian är 15 år. Han är på fest och duckar för frågor i Jag har aldrig. Någon utbrister, ’’jag har aldrig varit attraherad av någon av samma kön’’, och fnissar. Adrian dricker inte.

– Jag fick chansen igen, senare samma fest. Det var bara jag och två andra kvar. De drack, och började dela med sig av sina erfarenheter. Tillslut kunde jag inte hålla mig, allt forsade ur mig. Jag grät samtidigt som jag skrattade.

Fylld av lättnad och eufori leder stegen honom hem. Mammans närvaro paralyserar honom i vad som känns som en evighet, innan han äntligen vågar utbrista:

– Mamma, jag är bög.

Adrian Wahlström, 20, har i fem år burit sin identitet med stolthet.

Stereotypiska fack påverkar inte

2006 blir det förbjudet i Sverige att diskriminera någon i skolan på grund av sexuell läggning. 2014 presenterar Regeringen en strategi för lika rättigheter oavsett läggning.

– Likabehandling är en stor del av undervisningen idag. Jag har hållit i workshops, där vi bland annat diskuterat hbtq-frågor och normer, berättar Patricia Axelsson.

– Jag vill lära eleverna hur konstigt det blir, om man hela tiden ska placera människor i fack.

De stereotypiska ’’facken’’ är något som Adrian och Rebecca varken förespråkar eller identifierar sig med. De beskriver båda ett samhälle där homosexuella kvinnor ska ha manliga attribut och homosexuella män ska bete sig kvinnligt. Där den stereotypa bögen är mer feminin än den mest feminina tjejen.

Adrian stoltserar när ämnet kommer på tal.

– Jag är gay. Jag utstrålar självsäkerhet. Visst, jag är intresserad av kläder och bryr mig om mitt yttre men det är sån jag är, oavsett läggning. Det är bara när man är sig själv som man kan gå med personlig vinst. Gay eller inte, jag har alla möjligheter för att lyckas. Är det inte det man vill uppnå? Oavsett läggning alltså.

Han ler.

– Och herregud, normer är bara till för att ha något att bryta.

Relaterade ämnen

Mer från: Läget

3 min

Läget på utställning

LÄGET LYSSNAR Alice Aycock ställer ut på Djurgården

Nya djurskyddsregler ska minska antalet hemlösa katter

DJURSKYDD Kattägare ansvariga för att inga oplanerade kattungar blir till.

”Att få panik och ge upp kommer inte hjälpa”

Omställningen till digital undervisning var inte hel...

Solbränd eller inte – så solar du säkert

SOLSKYDD Vilka solskydd kan man egentligen lita på?

1 min

Läget planterar tomater!

LÄGET LYSSNAR Lyssna på när Läget snackar odling