“Men, du kommer väl hem snart?”

KRÖNIKA

Detta är en åsiktstext. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Fanny Belaieff
Reporter
Krönika

En barndomsvän i karantän flera tusen kilometer bort - hur hanterar man det? Vår egen Fanny Belaieff berättar sina tankar.

Jag räknar hennes fräknar. De tycks vara fler än pollenpartiklarna i luften.

Trots dålig kvalitet på videosamtalet ser jag att hon är uppenbart solkysst. Jag är genomskinlig på ett sätt som man bara kan vara efter en sollös vinter i Sverige. Vi skrattar åt kontrasten, men tystnar när vi inser att vår levnadssituation är mer likartad nu än på länge. Plötsligt delar vi något i vardagen igen – en pandemi.

I över tjugo år bodde vi längs samma busslinje, men numera stavas avståndet mellan oss tretusenfemhundra kilometer. För ett år sedan adressändrade hon till Portugal, för att leva ett liv bland surfbrädor, sandstränder och solnedgångar. Den senaste månaden har hon däremot fått byta havsvågor mot internet; det finns inte mycket till alternativ i ett land med utegångsförbud.

Jag räknar hennes fräknar. Sedan frågar jag.

“Men, du kommer väl hem snart?” Frågan blir hängande i luften. Hem, var? Hem, hur? Utegångsförbud må vara frustrerande, men det är det också att återvända till ett Sverige där chansen att få jobb är nästintill obefintlig. Där den sociala distanseringen fortfarande är ett faktum. Är det värt att försöka fly ett utegångsförbud endast för att riskera hamna i ett annat?

Jag räknar hennes fräknar – men har ingen aning om hur många de är. Jag hatar ovisshet. Den oberäkneliga framtiden får mig att vingla; jag vill ha ett konkret och inringat datum i kalendern då detta är över. Insikten om att det jag längtar efter inte ligger i närtid uppmanar till en ändrad attityd: annars tappar jag både hopp och tålamod. Först och främst måste jag inse att fysisk distans inte är detsamma som social. Att hålla fysiskt avstånd kan rädda liv, men att ta socialt avstånd kan vara förödande. För att klara oss igenom en svårbedömd framtid måste vi stå åtskilda för att stå tillsammans. Hur klyschigt det än må låta.

Jag räknar hennes fräknar – över FaceTime. Det får räcka för stunden.

Relaterade ämnen

Mer från: Personligt

1 min

Kristallers popularitet ökar

Till vad använder man kristaller egentligen?

“Om jag inte blir svettig, skakig och får panikångest, så kan det faktiskt gå...

Personporträtt Mariam Namow berättar om vägen till teaterscenen och yrkets bästa delar

Lever på pokern: ”Det tar ordentligt på psyket”

Reportage Calle, 22, berättar hur man hanterar en pokerförlust på 22 000 kr

"Vi har ändrat musikgenre fyra gånger"

Reportage Läget träffar Mathilda Ulfves som pluggar musik och spelar gig i London

Hbtq-personer i Sverige och Spanien behöver mötesplatser

Reportage Ester från Umeå och Anita från Barcelona berättar om sina upplevelser.

Att vara privatdetektiv: “Som det ser ut på film”

Reportage Läget träffar Per Berge som jobbade som privatdetektiv i nästan femton år.

”Otillräcklig är nog hur jag skulle definiera det”

Reportage Vilhelm Elofsson, 22, berättar om effekterna av ett års distansstudier

‘’Vissa har fläckar på insidan – vi har dem på utsidan.’’

Reportage För fjorton år sedan fick Anette Borck hudsjukdomen vitiligo. Än idag längtar hon efter ett botemedel.

Mer från: Läget

1 min

Kristallers popularitet ökar

Till vad använder man kristaller egentligen?

“Om jag inte blir svettig, skakig och får panikångest, så kan det faktiskt gå...

Personporträtt Mariam Namow berättar om vägen till teaterscenen och yrkets bästa delar

"Ett steg i negativ riktning"

Sport Polisens nya giv i läktarfrågan kritiseras

Lever på pokern: ”Det tar ordentligt på psyket”

Reportage Calle, 22, berättar hur man hanterar en pokerförlust på 22 000 kr

2 min

Vad innebär egentligen fri hyressättning i nyproduktion?

Bostadsmarknaden I slutet av maj presenteras en statlig utredning av fri hyressättning i nyproduktion. Men vad innebär det?